Hungerspelen

Med tanke på hypen runt Suzanne Collins trilogi så var jag ju bara tvungen att läsa den. Del 1 & 2 har jag hunnit med i sommar, 'Hungerspelen' och 'Fatta eld'. Jag gillar egentligen inte fantasy eller science fiction, men det här är lättlästa böcker och faktiskt både spännande och roligt att läsa. Annorlunda. Och absolut att jag ska läsa den tredje delen - jag måste ju få veta hur det går!

Själva grejen Hungerspelen är en direktsänd kamp på liv och död. Varje åt lottas deltagare fram från de olika distrikten, och spelet går helt enkelt ut på att vara den som står kvar som ensam överlevande = segrare. Reglerna är ungefär "döda eller bli dödad". Spelplanen ändras från år till år, endast fantasin sätter gränser. Och samtidigt som det talas om misär i många distrikt så finns det ingen hejd på lyxen i huvudstaden. Huvudpersonen Katniss, en ung egensinnig tjej, blir genom sitt agerande i Hungerspelen mot sin vilja en symbol för det uppror som spirar bland folket i distrikten.

Känslan när jag läser Collins böcker är ungefär densamma som när jag läste Stephanie Meyer, ingen fantastisk läsupplevelse men jag tycker om det! Det är enkelt och väldigt underhållande...

ytterligare två Kallentoft

Den senaste veckan har jag läst del tre och fyra i Mons Kallentofts serie om poliskommissarie Malin Fors, 'Höstoffer' och 'Vårlik'. Efter bok nummer två, 'Sommardöden', var jag ganska less på denna eländiga människa, men min man (som läst alla böckerna) sa till mig att inte ge upp: "du ska i alla fall läsa den tredje delen också". Och det gjorde jag. Och nu är jag fast. Jag älskar Kallentofts språk! Och hans sätt att berätta, hur man emellanåt får en viskning från offren och kanske en tanke från förövaren. Malin Fors fortsätter att slåss mot sina demoner, hon är fast i ett missbruk där både familj och arbete tar stryk. Jag har på nära håll sett vad alkoholism kan göra med en person och hans/hennes familj, och kanske är det just den erfarenheten som gör att jag blir så illa berörd... Men på samma gång är Kallentofts böcker både underhållande och spännande, mycket välskrivna - och jag säger det igen. Jag älskar hans språk!

 

Our Tragic Universe - Scarlett Thomas

Den är konstig, det är inte tu tal om den saken. Bitvis klurig och filosofisk, ibland en berättelse om en berättelse om en berättelse, men attans vad välskrivet det är. En roman som lyfter många frågor, besvarar få och låter huvudpersonen brottas med resten. Påminner stilmässigt om hennes tidigare The End of Mr Y, som jag älskade och rekommenderade varmt, men som blev lite svalt bemött av mina vänner. Den kräver en del av läsaren, och jag gillar det.

Ares tecken - Buthler/Öhrlund

Ännu en bra kriminalroman av Dan Buthler och Dag Öhrlund - ännu ett tufft fall för kommissarie Jacob Colt och hans gäng. Precis som när jag läst Buthler/Öhrlund innan så dras jag in i historien. Det är spännande och skrämmande och jag kan omöjligt lägga boken ifrån mig.

Jag har läst alla Buthler/Öhrlund med stor behållning och i mitt tycke är 'En nästan vanlig man' och 'Grannen' läsning utöver det vanliga i genren spänning. 'Ares tecken' är mer likt en vanlig deckare, i stil med 'Mord.net' och 'Förlåt min vrede'.

Har ni inte testat Buthler/Öhrlund ännu så tycker jag helt klart att det är dags. Men läs böckerna i rätt följd. Och till min stora glädje hittade jag precis två nya Buthler/Öhrlund på Bokus...

Kathryn Stockett - Niceville/The Help

Malin: Skeeter, Aibileen och Minny. Tre kvinnor, två världar - en helt fantastisk historia. Jag älskade den här boken. Jag skrattade och jag grät. Jag häpnade och förfasades. En berättelse om svarta och vita i den amerikanska södern på sextiotalet. Förtryck och orättvisor, men också så mycket stolthet, kärlek och humor. En underbar bok om vänskap och mod, om att våga berätta.

Anna: Ja, jag kan inte annat än instämma. Jag gick igenom hela känsloregistret med den här, skrattade, grät och blev förbannad om vartannat. Det är omsorgsfullt berättad historia om djupaste Mississippi och just hur hårt gamla föreställningar och idéer kan sitta. För mig kom den lägligt efter att ha läst om emancipationen och amerikanska inbördeskriget (1860-1865), och det var en väldigt stark upplevelse att tänka sig att slaveriet avskaffades HUNDRA år tidigare än Niceville utspelar sig - och vi/dom-tänket är så starkt, föreställningar om hur man beter sig eller inte, vad "coloreds" får göra och inte finns kvar i lagstiftningen... det är hårresande, minst sagt. Men den här berättelsens styrka är hur den jobbar innanför de här givna ramarna, hur tokiga och inskränkta de än ter sig i modern tid.

Niceville/The Help - Kathryn Stockett