julklappsböcker

Spännande, hårda julklappar under granen - bästa sorten! Barnen hade köpt "Bländverk" av Thomas Erikson till mig, en bok som finns med på en av mina boklistor, jag läste nog om den i ett Bokus-nyhetsmail och tänkte att den måste jag läsa. (Marcus fick "Det som ska sonas" Olle Lönnaeus av barnen, också den med på en mina boklistor. Våra barn är bäst!) Av Anna fick jag en helt fantastisk bok. "My ideal bookshelf", en bok att bläddra i, läsa och njuta av: "The books that we choose to keep--let alone read--can say a lot about who we are and how we see ourselves." Och om jag hade hittat den först, ja då hade Anna fått den av mig. Såklart. Vi är ju "bokmamas" liksom. :) Så nu ska jag fundera på det här med vilka böcker som ska frontas i våra hyllor... Bilder kommer. Och sedan fick jag faktiskt ett paket av den riktiga tomten. Jo det är sant. Marcus svär på heder och samvete att det hängde en påse på dörren: 'till Malin från tomten, vänligen slå in som julklapp och sätt etikett på'. Och på julafton låg där ett stort och tungt paket till mig. Från tomten. Roslund & Hellströms "Två soldater" och Buthler & Öhrlunds "Återvändaren". Tänk att tomten känner mig så väl. De här två böckerna finns på min måste-läsa-lista, men jag hade tänkt vänta på pocketutgåvorna. Nu behöver jag inte göra det. Och eftersom jag och Marcus hade bestämt att vi inte skulle köpa julklappar till varandra så tror jag på honom när han säger att böckerna är från tomten, på riktigt. Jag älskar tomten! ❤ Och jag älskar Marcus.

Böcker är världens bästa julklapp! Årets julklapp varje år. År efter år efter år...

 

 

 

Sista jouren - Karin Wahlberg

En för mig ny svensk deckar-bekanting, Karin Wahlberg. 'Sista jouren' den första boken i en låååång serie av böcker om samma polis, och troligtvis också om samma läkare - med tanke på att det liksom "klickade" mellan just dessa två personer i slutet av boken... En ganska bra bok måste jag säga, med betoning på ganska. Svensk småstad, brott i sjukhusmiljö, ett brokigt gäng poliser. Men själva deckarnöten, njaa jag vet inte. Den känns alltför enkel. Och vägen till upplösningen, genom långa kapitel utan andningshål, är lite rörig. När det helt plötsligt tar slut vet jag inte riktigt hur vi kom dit. Ja till upplösningen alltså. Men ändå. Minst en till i serien måste jag läsa, jag vill gärna veta hur det ska gå för herr Polis och fröken Läkare.

Nattens cirkus - Erin Morgenstern

En fantastisk bok. En pärla till overklig saga att bara älska. Jag sveps med, luras och bländas. Och det är en härlig upplevelse. "Nattens cirkus" är magisk och välskriven. Helt underbar!

 

 

sista Sarenbrant

Nej hörrni, det här var inget vidare. Jag läste ut Sofie Sarenbrants 'Vila i frid' för ett tag sedan, och har nu funderat lite på om det verkligen inte finns något gott att säga om den men - nej, helt ärligt, det här var inget vidare. Detta var den sista Sarenbrant jag läser. Konstigt, jag tyckte ju ändå ganska bra om hennes två tidigare böcker... Men nu blir det inga fler för mig. Så mycket böcker - så lite tid. Kvalitet är att föredra! Så det så.

Tålamodet

Just nu är det lite upp och ner med läsandet. Jag är jättesugen på att läsa, men när jag väl sätter mig med en bok blir jag otålig och vill bli klar så att jag kan börja på nästa. Friskt? Nja, sådär. Jag har i alla fall just läst ut The Astonishing Life of Octavian Nothing av M. T. Anderson. Det är en intressant liten sak som berättar en historia genom en samling gamla manuskript, brev och vetenskapliga iakttagelser. Det hela utspelar sig i Boston, Massachusetts i slutet av 1700-talet. Mitt i naturfilosofernas guldålder, när man ständigt strävade efter att genom experiment försöka fastställa hur världen fungerade. Så även på The College of Lucidity, där Octavian bor tillsammans med sin mamma. Genom Octavians till en början ganska naiva berättelse ser man ganska snabbt den egentliga berättelsen, varför och hur mor och barn har hamnat i Boston, och varför de är kvar där.

En sugande, bitvis mycket obehaglig berättelse som jag inte riktigt vet om jag tyckte om egentligen. Den här boken är tänkt som första delen av en trilogi, vilket förklarar varför jag tyckte att boken tappade styrfart i sista halvan - den är ju tänkt att fortsätta.

vid Ajvides köksbord

Jag skulle vilja vara en liten fluga på väggen hemma hos herr och fru Ajvide Lindqvist - tänk att få lyssna till deras samtal vid köksbordet. Mia och John. När jag funderar och försöker föreställa mig hur det kan låta så blir jag nästan lite rädd, tänker mig att de sitter där på varsin sida av bordet och gör sitt allra yttersta för att skrämma upp varandra.

De böcker av John Ajvide Lindqvist som jag läst har alla krupit under huden på ett eller annat sätt, 'Låt den rätte komma in', 'Människohamn' och 'Lilla stjärna'. Läskiga, overkliga och mycket välskrivna handlar de ofta om sådant jag egentligen inte tror på - men han lurar mig och jag kommer gång på gång på mig själv med att svälja historierna hela. Med hull och hår. Vansinnigt bra böcker!

Mia Ajvides bok 'Mannen som föll i glömska' är också fantastisk - jag älskar den! Lugn och stillsamt berättad framkallar den likväl rysningar. Något så hemskt som att bli bortglömd av alla beskrivs och förklaras enkelt utan vare sig höjd röst eller hysteri. 'Mannen som föll i glömska' är en väl berättad historia, lite underlig men jag sväljer även detta. Och vem kan motstå en författare som citerar Beatles och 'The long and winding road'...? Inte jag!

 

Rov + Vilseledd

Håll i er, jag har läst lite icke-svensk spänning! Två böcker som jag absolut kan rekommendera. 'Rov' av Sharon J Bolton och 'Vilseledd' av Linwood Barclay. Och om man jämför dessa båda böcker så är de faktiskt lite lika - men på samma gång helt olika. Gemensamt är att inget är vad det verkar, man får hela tiden ny information som gör att man kastas hit och dit i handlingen. Men den ena är lite mjukare i sin berättarstil, och den andra lite kallare. Kvinnlig vs manlig författare kanske? Båda är välskrivna, vi snackar bra och spännande underhållning. Vilken tyckte jag bäst om? 'Rov' helt klart: Shetlandsöarna, en väv av myter och mörka hemligheter. Berättad med inlevelse och känsla. 'Vilseledd' är spännande på ett kyligare och mer sakligt vis. Men läs båda!

Askungar - Kristina Ohlsson

Det var ju det där med Deckargenren. Och att jag inte kunde ge mig i jakten på att hitta nåt i den genren som jag gillar. Och TADAAAA!! Jag tror ta mig tusan att Kristina Ohlsson har klarat det. Jag gillar Askungar, som är hennes debut. Den är hyfsat välskriven, det är en intressant story och det är kul (om än väldigt stereotypa) karaktärer. Jag kan tycka att hon kan bli lite tjatig i att driva hem poängen i de olika karaktärernas personligheter, de blir lätt lite karikatyrartade. Och att själva "twisten" på storyn är uppenbar för läsaren ca 150 sidor innan utredargruppen kommer på den - det kan jag känna är lite tråkigt. Hundrafemtio sidor av: "Meh VARFÖÖÖÖR??? Vad är motivet??? Vi fattar inget!!!" är lite i mastigaste laget.

Dock tror jag mycket gott om nästa "del" av Ohlsson, Tusenskönor. Den ligger där hemma på byrån, jag måste bara vila mig lite från allt elände och läser just nu De Vigan - Underjordiska timmar. Den är faktiskt tokigt bra, subtil, suggestiv och hisnande i sina beskrivningar av det mänskliga. För övrigt: spana gärna in Sekwa Förlag! De ger ut modern fransk litteratur på svenska och har i mitt tycke en imponerande utgivning. Av det jag har läst har jag inte blivit besviken en enda gång.

Mudbound - Hillary Jordan

Wow - vilken bok! Den, som på svenska heter Mississippi, utspelar sig just där - i djupaste Södern strax efter andra världskrigets slut. Man får följa flera olika karaktärers resa genom bomullsplantagernas själadödande arbete, den öppna fientligheten mellan vita och svarta, hur tradition och vardag skapar och formar människor  - och vad som händer när sådana ramar ifrågasätts. Jag läste den på engelska, så jag vet inte hur översättningen är (säkert bra). Jag gillar speciellt att de olika karaktärernas "röster" ges egna kapitel, vilket ger läsaren möjlighet att läsa en händelse från flera håll.

Jordan berättar på ett lågmält, suggestivt sugande sätt som gör det näst intill omöjligt att lägga ifrån sig boken. Välskrivet och väl berättat. Eftersom jag nyligen läste Niceville , som till viss del behandlar samma ämne, är det svårt att inte jämföra de båda böckerna. Den största skillnaden i mitt tycke, är berättarstilen. I Niceville skrattade jag och grät jag och levde mig in i karaktärerna på ett sätt som jag inte gör i Mudbound. Jordans berättarstil är ren, osentimental och inte desto mindre kraftfull. Hon får det att hisna i magen av fasa och oro på sina ställen, men därvid stannar det. Väl avvägt av henne, tycker jag.

Ganska trevligt ändå

Jag håller på att läsa Amanda Hellbergs - Döden på en blek häst. Det är en ungdomsspänningsroman, ett långt ord men en ganska rättvisande beskrivning. På väg mot slutet av den i ett rasande tempo kan  jag konstatera att den är välskriven och själva storyn är riktigt bra, men kanske misslyckas den lite i sitt värv att vara spökhistoria. Jag blir liksom inte ens rädd. Det är spöken, syner, kalla kårar som ringlar sig längs huvudpersonens rygg i sida efter sida, men jag känner: Nej. Det är inte läskigt. Själva beskrivandet av (SPOILERVARNING!!) spöken av döda kvinnor i badkar med gråvitt vatten och avbrutna naglar känns liksom på nåt sätt för explicit (och långt) för att bli otäckt. Eller så är det jag som är konstig och inte har förstånd att bli rädd. Nån som faktiskt kan skrämma mig, och det rejält, är John Ajvide Lindqvist*. Ojojoj. Läste både Låt den rätte komma in och Hanteringen av odöda med andan i halsen och pulsen långt över 100 slag per minut. För att inte tala om Pappersväggar.

Så. Tillbaka till Amanda Hellberg. Det är en klart läsvärd bok, men det vore intressant att diskutera hur vissa läsare kan finna den "nervkittlande" och "mycket obehaglig" (Citat från Helsingborgs Dagblad), och jag tydligen inte fatta grejen alls.

*Denna karl har tydligen just kommit ut med en barnbok. Är det nån mer än jag som känner lite eeehh... ok? En ickeläskig mysig barnbok av Ajvide Lindqvist? Hur går det till?

Dorothy Koomson

Det finns många sorters favoritförfattare. Författare som av olika anledningar fått en särskild plats i ens hjärta - eller hjärna.

Dorothy Koomson är en av mina absoluta favoriter. Helt klart en författare som slagit sig in på Mallas topp-tio. 'My Best Friend's Girl' var den första av hennes böcker som jag läste. Jag minns inte hur jag hittade den, men efter bara ett par sidor var jag fast. Och där satt jag med kinderna våta av tårar. Hon skriver om relationer och händelser i en vardag där allt ställs på ända. Hon skriver om sånt som bara händer "andra", inte mig. Hon skriver på ett sätt som får mig att hålla hårdare i mina nära och kära, att ibland oroa mig lite mer (kanske för mycket) - men framför allt får hennes böcker mig att känna extra tacksamhet för allt det underbara jag har.

Nu har jag precis läst hennes senaste roman 'The Rose Petal Beach', och den var lika bra som de tidigare. Jag föredrar att läsa hennes böcker på engelska även om flera av dem finns på svenska. Man får ju vänta så väldigt länge när det kommer en ny bok om man också ska vänta på att den översätts. Och så inbillar jag mig att det försvinner en del kvalitet i översättningen...

Jag tycker såklart att ni ska läsa alla Koomsons böcker, men om ni bara ska läsa en så föreslår jag att ni väljer just 'My Best Friend's Girl'. Ni har så bra läsning framför er. Lyckliga ni.

 

 

Som på nålar

På onsdag, då kommer den. Bokbussen. Som stannar utanför mitt hus. Fylld av äventyr och skratt, en snäll bibliotekarie och en hel trave med reserverade böcker till mig. Som om inte det vore nog - idag fick jag avisering att Adlibris har skickat böckerna jag har beställt! Alltså - det kommer råda total bokbonanza hela nästa vecka!

Men nu till problemet (dagens i-lands-): VAD LÄSA I HELGEN?? Jag lade ju Anna Jansson åt sidan, så nu vet jag inte vad jag ska hitta på. Boken måste ju hinna ta slut innan leveransen av nyheter kommer på tisdag/onsdag, tänker jag. (Ja, jag är en bokslampa. Jag kan inte hålla fingrarna i styr när det kommer Nya Böcker in i huset. Då "glömmer jag bort" att jag redan läste nåt annat.) Tips mottages tacksamt! Kom ihåg - kort nog (eller bra nog) att en småbarnsmamma kan plöja den på max tre dagar. Ok? Ok.

En liten uppfräschning

Det kändes som att det var dags att uppdatera utseendet på bloggen! Jag och Malin har, efter att ha surfat runt på andra bokbloggar (Vad många det finns! Och vad kul det är att läsa!) kommit på att vi ville ha våra egna bilder (såklart) i layouten, och kommer att turas om att göra headern. Just nu är det Sveriges okrönta deckardrottning (vem sa att man måste skriva en för att vara det??) Malin som har bidragit med sina bilder från sin vardag. Nästa gång blir det nåt helt annat.

Nu får det väl ändå vara nog?

Ja, jag tänkte ju att jag skulle ge mig i kast med deckargenren. Igen. Jag läser ju mest annat, så det kändes som att det skulle vara dags att ge dem en ärlig chans igen, Nordic Noir och allt det där. Så när bibliotekarien stack Anna Jansson - Först när givaren är död i händerna på mig så tänkte jag att nu, NU BLIR DET BRA.

Jag kan nu, efter att ha läst bara 130 sidor känna att just det här inte är för mig. Vildsint bittra Gotlandstanter, småaktigt skvallrande grannar, gamla oförrätter och konspirationsteorier högt och lågt. Det är ganska välskrivet, det får jag ge Jansson, men jag gillar inte hur hon riktigt gottar sig i hur människor är attans gemena mot varandra.

Jag vet inte om det är för att jag själv bor i en liten by som jag blir så illa berörd - kan människor verkligen tänka såhär jävliga saker om varandra? Prata så illa bakom ryggen på grannen? Boken lämnar mig svagt illamående och fylld av tvivel på mänskligheten. Är folk såhär småaktiga? Verkligen? 130 sidor in har ALLA karaktärer 1: en mörk hemlighet 2: agg mot någon annan karaktär. Samt att tre redan har strukit med pga 1 och 2. Jag blir less. Kom igen - det MÅSTE finnas nåt bättre i den här genren, visst?

att hitta lästid i vardagen

En hektisk dag på jobbet. Förbi Ica på vägen hem. Hämta dotter och dra iväg på innebandyträning. Hemma strax efter kl 20 och DÅ ska det stekas pannkakor, idrottsdag imorgon minsann. Ja vad gör man? Om det inte finns tid att sitta ner med boken i soffan en stund så får väl boken hänga med ut i köket. Vem har sagt att man inte kan kombinera matlagning, läsning och kaffe? Ingen? Nej jag tänkte väl det! :)

The Fault in Our Stars - John Green

I den mån en bok om en cancersjuk sextonåring kan vara fantastisk, så är denna det. Jag fullkomligt förlorade mig i karaktärerna, berättelsen, och hela stämningen. Samt blev lite tonårsförälskad i den manliga huvudpersonen, Augustus Waters. Tänk om alla sextonåriga flickor kunde få ha en Augustus i sitt liv, då vore världen lite finare tror jag. Jag gillade också att en bok som är starkt genomsyrad av Cancer, ändå handlar väldigt lite om just Cancer. Trovärdigt, starkt och bitterljuvt på sina ställen, krasst, naket och vardagsverkligt grå på andra. Om det här är vad tonåringar och andra kids läser idag så finns det sannerligen hopp för mänskligheten. Låna den, köp den, för guds skull: Läs den.

snabbläst

Efter att ha läst ut 'Fifty shades of Grey' behövde jag stabilisera med en svensk deckare. Och det passade alldeles utmärkt med Mari Jungstedts 'Den sista akten' - precis hemlånad från bibblan. Knutas & Gotland. En rak, välberättad deckargåta. Utläst på en lördag. Jag gillar det enkla och snabblästa. Ibland är det exakt vad man behöver.

Fifty shades of Grey - EL James

Ja vad ska man säga. Pang på. Inga omskrivningar. 'Fifty shades of Grey'. Ung oskuld möter stora stygga vargen. Min fundering om att det måste vara något mer än erotik som gör att detta blir en sådan storsäljare håller inte så länge. Det är sex, lite romantik - och så några missförstånd kvinna vs man. Pirrigt men inte så särskilt mycket mer än snusk. Liksom. Ändå måste jag erkänna, jag vill veta hur det ska gå. Hon är ju inte dum den där James, en trilogi - och slutet av den första boken är lite av en cliffhanger... Men helt klart, efter att ha läst denna bästsäljare kan jag konstatera att erotik och sex säljer. För det är inte något litterärt mästerverk jag nu lägger åt sidan...

Jo Nesbø - Gengångare

Får en författare göra vad som helst mot eller med sina litterära figurer? Finns det inte några oskrivna regler eller ramar som bestämmer över sånt som absolut inte får hända? Alltså, jag bara undrar. Jag bara undrar.

Jag har nyligen läst 'Gengångare' av Jo Nesbø - vilken bra bok. Nesbø är verkligen grym! Och Harry Hole... en underbar, tvivelaktig hjälte. Harry är tillbaka i Oslo efter att ha tillbringat flera år utomlands, tillbaka för att ta reda på om Oleg verkligen kan vara skyldig till det mord han sitter anhållen för. Personligt engagerad ramlar han allt djupare in i droghandel och korruption. Nesbø berättar med ett driv som gör att jag omöjligt kunde lägga boken åt sidan.

 

 

På tal om Nesbø, igår morse när jag var ute och promenerade så lyssnade jag på hans P1-sommarprat från juni i år. Inte nog med att han skriver bra - han pratar bra också, mycket behaglig och rolig att lyssna på. Och så skriver han musik, nästa grej blir att lyssna lite på Diderre.

 

Men jag undrar igen, borde det inte finnas regler? Jag menar - vad som helst kan ju hända. Och gör det också...

omtalad erotik

Just nu syns och hörs EL James bok 'Fifty shades of Grey' överallt. Jag läste om den i en engelsk bokblogg för ett tag sedan, la den inte särskilt på minnet. Men när det började surras om boken i all tänkbar media så måste jag erkänna att jag blev lite nyfiken. Boken beskrivs som en erotisk bästsäljare. Men något mer än bara erotik måste det väl ändå vara? Den typen av böcker (inga fördomar här inte) brukar ju inte direkt hamna i strålkastarljuset och sälja miljonupplagor. Eller?

 

 

Ok, jag har köpt den och jag ska läsa den. Lite snusk har väl ingen dött av. Tvärtom kanske? Well, vi får se. Vad säger ni om det här?! Sidan 13: "It's the first time he's said my name. My heartbeat has accelerated, and my cheeks are heating up again. Nervously, I tuck my loosened hair behind my ear."

Måste bara, alltså, tänk att till och med Dagens Industri skriver om en erotisk bok... i och för sig med fokus på vilken schysst business det ska bli för Norstedts nu när de släpper boken på svenska - men ändå liksom...

 

 

svensk spänning

De senaste åren har jag läst en hel del svenska författare, och då främst de som skriver deckare och spänningsromaner... Visst har det väl ramlat igenom en och annan "vanlig" roman också, men man skulle nog kunna säga att jag har snöat in på svensk spänning. En bred genre som såklart innehåller varierande kvalitet. Jag är dock ganska lättflörtad och gillar det mesta jag läser. Och när det gäller just spänning så vill jag ha underhållning för stunden, tillfällig flykt till en värld så långt från min egen vardag som möjligt. Då är den litterära nivån är inte lika viktig. Men självklart, det kan ju inte vara hur tunt som helst - då tröttnar även jag. (I mitt tycke finns det nog en och annan "deckardrottning" som gjort sitt inom genren och borde gå vidare, jobba mot nya mål liksom. Men så kan jag ju också välja att inte läsa just dessa böcker. Inga namn...)

Senast läst är 'Paradisoffer' av Kristina Ohlsson, bok nummer fyra om Fredrika Bergman. Ett svenskt flygkapningsdrama med touch av terrorism. Polis, regering och Säpo - alla höjdare är med och rör runt i soppan. Men det är bra, jag gillar Ohlsson och hennes särskilda känsla för udda situationer. Men kanske att jag var mer imponerad av hennes fantasifulla och komplicerade intriger i de tre första böckerna...

Annars, om jag kollar in högen av läst svensk spänning så hittar jag såklart favoriterna Mons Kallentoft, Eriksson & Axlander-Sundquist och Carin Gerhardsen. Men också Lars Kepler och Arne Dahl. Buthler/Öhrlund och Grebe/Träff. Elias Palm. Johan Theorin. Listan är hur lång som helst och ni kan ju bara tänka er höjden på högen... Underbara härlig författare - och såå mycket skön verklighetsflykt. :) I like svensk spänning!

Sankta Psyko - Johan Theorin

Malin:
Johan Theorin levererar. Boken är inte alls lik han tidigare böcker som utspelat sig på Öland. 'Sankta Psyko' är obehaglig på ett helt annat sätt, det kryper i kroppen när man läser. Och när det är barn inblandade blir det alltid extra otäckt. Kombinationen ung ambitiös förskollärare och sluten anstalt för psykiskt sjuka våldsbrottslingar är en skrämmande början på boken. Och än värre blir det. När man börjar förstå. Och ändå, på något sätt så känner jag för Jan och hans Rami...

Anna:
Ja, minst sagt obehagligt. Jag vet inte om det beror på att det är ett dagis involverat (och jag just håller på att skola in barn på dagis), eller om det är den ständigt närvarande galenskapen som gör det. Jag gillade den här bättre än Ölands-böckerna (även om jag sträckläste Nattfåk med andan i halsen, den var väldigt bra), men Sankta Psyko är liksom som en blandning av Theorin när han är som bäst mixat med lite John Ajvide-Lindqvist, minus övernaturlighen. Gastkramande, är ett klart lämpligt ord. 

Aidan Chambers - This is All

Nu läser jag en sån där konstig igen. Konstig och omtumlande och alldeles fantastisk. Jag råkade gå förbi den här på biblioteket på Young Adult-hyllan, och föll för titeln. Och inte heller blev jag besviken när jag började läsa. Den snart 20-åriga och höggravida Cordelia skriver om sitt sextonåriga jag i en samling ögonblick, berättelser och tankar i vad hon tänker ska bli en present till dottern hon snart kommer att föda. Jag har bara läst ca 60 sidor än, men hon har redan hunnit recitera (och parafrasera) Shakespeare fyra gånger, varit underbart oresonlig, velig, tvärarg, osäker, och modig - sådär som bara en sextonårig tjej kan vara. Det bådar gott. Det ska bli spännande att se om Chambers kan hålla igång tempot i alla 800 sidorna, men än så länge är det riktigt, riktigt bra.

Hungerspelen

Med tanke på hypen runt Suzanne Collins trilogi så var jag ju bara tvungen att läsa den. Del 1 & 2 har jag hunnit med i sommar, 'Hungerspelen' och 'Fatta eld'. Jag gillar egentligen inte fantasy eller science fiction, men det här är lättlästa böcker och faktiskt både spännande och roligt att läsa. Annorlunda. Och absolut att jag ska läsa den tredje delen - jag måste ju få veta hur det går!

Själva grejen Hungerspelen är en direktsänd kamp på liv och död. Varje åt lottas deltagare fram från de olika distrikten, och spelet går helt enkelt ut på att vara den som står kvar som ensam överlevande = segrare. Reglerna är ungefär "döda eller bli dödad". Spelplanen ändras från år till år, endast fantasin sätter gränser. Och samtidigt som det talas om misär i många distrikt så finns det ingen hejd på lyxen i huvudstaden. Huvudpersonen Katniss, en ung egensinnig tjej, blir genom sitt agerande i Hungerspelen mot sin vilja en symbol för det uppror som spirar bland folket i distrikten.

Känslan när jag läser Collins böcker är ungefär densamma som när jag läste Stephanie Meyer, ingen fantastisk läsupplevelse men jag tycker om det! Det är enkelt och väldigt underhållande...

ytterligare två Kallentoft

Den senaste veckan har jag läst del tre och fyra i Mons Kallentofts serie om poliskommissarie Malin Fors, 'Höstoffer' och 'Vårlik'. Efter bok nummer två, 'Sommardöden', var jag ganska less på denna eländiga människa, men min man (som läst alla böckerna) sa till mig att inte ge upp: "du ska i alla fall läsa den tredje delen också". Och det gjorde jag. Och nu är jag fast. Jag älskar Kallentofts språk! Och hans sätt att berätta, hur man emellanåt får en viskning från offren och kanske en tanke från förövaren. Malin Fors fortsätter att slåss mot sina demoner, hon är fast i ett missbruk där både familj och arbete tar stryk. Jag har på nära håll sett vad alkoholism kan göra med en person och hans/hennes familj, och kanske är det just den erfarenheten som gör att jag blir så illa berörd... Men på samma gång är Kallentofts böcker både underhållande och spännande, mycket välskrivna - och jag säger det igen. Jag älskar hans språk!

 

Our Tragic Universe - Scarlett Thomas

Den är konstig, det är inte tu tal om den saken. Bitvis klurig och filosofisk, ibland en berättelse om en berättelse om en berättelse, men attans vad välskrivet det är. En roman som lyfter många frågor, besvarar få och låter huvudpersonen brottas med resten. Påminner stilmässigt om hennes tidigare The End of Mr Y, som jag älskade och rekommenderade varmt, men som blev lite svalt bemött av mina vänner. Den kräver en del av läsaren, och jag gillar det.

Ares tecken - Buthler/Öhrlund

Ännu en bra kriminalroman av Dan Buthler och Dag Öhrlund - ännu ett tufft fall för kommissarie Jacob Colt och hans gäng. Precis som när jag läst Buthler/Öhrlund innan så dras jag in i historien. Det är spännande och skrämmande och jag kan omöjligt lägga boken ifrån mig.

Jag har läst alla Buthler/Öhrlund med stor behållning och i mitt tycke är 'En nästan vanlig man' och 'Grannen' läsning utöver det vanliga i genren spänning. 'Ares tecken' är mer likt en vanlig deckare, i stil med 'Mord.net' och 'Förlåt min vrede'.

Har ni inte testat Buthler/Öhrlund ännu så tycker jag helt klart att det är dags. Men läs böckerna i rätt följd. Och till min stora glädje hittade jag precis två nya Buthler/Öhrlund på Bokus...

Kathryn Stockett - Niceville/The Help

Malin: Skeeter, Aibileen och Minny. Tre kvinnor, två världar - en helt fantastisk historia. Jag älskade den här boken. Jag skrattade och jag grät. Jag häpnade och förfasades. En berättelse om svarta och vita i den amerikanska södern på sextiotalet. Förtryck och orättvisor, men också så mycket stolthet, kärlek och humor. En underbar bok om vänskap och mod, om att våga berätta.

Anna: Ja, jag kan inte annat än instämma. Jag gick igenom hela känsloregistret med den här, skrattade, grät och blev förbannad om vartannat. Det är omsorgsfullt berättad historia om djupaste Mississippi och just hur hårt gamla föreställningar och idéer kan sitta. För mig kom den lägligt efter att ha läst om emancipationen och amerikanska inbördeskriget (1860-1865), och det var en väldigt stark upplevelse att tänka sig att slaveriet avskaffades HUNDRA år tidigare än Niceville utspelar sig - och vi/dom-tänket är så starkt, föreställningar om hur man beter sig eller inte, vad "coloreds" får göra och inte finns kvar i lagstiftningen... det är hårresande, minst sagt. Men den här berättelsens styrka är hur den jobbar innanför de här givna ramarna, hur tokiga och inskränkta de än ter sig i modern tid.

Niceville/The Help - Kathryn Stockett

Flickan från ovan - Alice Sebold

Det här är en fantastisk läsupplevelse! För mig är det en bok i klass med 'Själens osaliga längtan' och 'Någonstans inom oss'. Frågan om vad som händer när man dör, om allt blir svart - om man på något sätt hänger kvar, om man kan påverka eller kommunicera - denna fråga blir återigen något att fundera över.

Mordet på den fjortonåriga Susie Salmon är bokens stora snurr, det är där det börjar. Och det är det allt handlar om. Den mördade flickan som från sin plats i himlen ser familjen undra och oroa sig efter det att hon försvunnit. Susie ensam sitter såklart inne med alla svar. Bara hon vet sanningen. Men som läsare får man direkt vetskap om vem det är som våldtagit och mördat Susie. Det handlar inte bara om jakten på en mördare, framför allt är det en berättelse om flickans familj och vänner som finns kvar. Deras sorg och ansträngning till ett fortsatt fungerande liv.

Mot slutet av boken var tårarna nära många gånger, och vid ett par tillfällen svämmade det såklart över. Jag älskar att bli berörd av en bok såhär. Så mycket känslor, och så mycket tankar. Den här boken är egentligen allt annat än en berättelse om ett brutalt mord på en ung flicka...

Flickan från ovan - Alice Sebold

Viveca Sten - I natt är du död

Fjärde boken i serien om Sandhamn, välskrivna kriminalromaner av Viveca Sten. Det är ganska länge sedan jag läste de tre första böckerna ('I de lugnaste vatten', 'I den innersta kretsen' och 'I grunden utan skuld') men jag har ändå inga problem att komma ihåg Stens personer och deras relationer. När jag börjar läsa 'I natt är du död' minns jag direkt vänskapen mellan kriminalinspektör Thomas Andreasson och juristen Nora Linde, jag minns också deras respektive hemförhållanden som i berättelsen spelar stor roll. Det är en mycket spännande kriminalroman jag precis har läst - allt visar sig leda tillbaka till en militärbas på Korsö, till en grupp soldater som utbildades där i slutet av 70-talet. Man spekulerar och undrar över samband hela vägen fram till bokens upplösning. Detta är en riktig bladvändare, och jag kunde inte lägga den ifrån mig...

en fin semesterhög

I natt är du död - Viveca Sten
Niceville - Kathryn Stockett
Ares tecken - Buthler & Öhrlund
Höstoffer - Mons Kallentoft
Huvudjägarna - Jo Nesbø
Flickan från ovan - Alice Sebold
Hungerspelen - Suzanne Collins
Sankta Psyko - Johan Theorin
Dödgrävarens dotter - Joyce Carol Oates
Frost - Maggie Stiefvater
Belladonna - Karen Moline

Sommardöden - Mons Kallentoft

Kriminalinspektör Malin Fors är faktiskt en ganska tragisk figur. Hon är ensam, dricker för mycket och söker tröst (läs sex) hos en journalist som nog egentligen mest söker inside information. Jag tycker om 'Sommardöden' därför att själva krim-plotten är välskriven och spännande. Att man får "höra" offrens röster berätta och ge ledtrådar ger en annan dimension till berättelsen. Men poliserna är sådär. Första boken 'Midvinterblod' var bättre. Den här är ok. Min man säger 'men du ska nog ändå läsa den tredje boken också', och det ska jag självklart göra. Men inte nu med en gång...

En omskakande berättelse om övergrepp, förtvivlad kärlek och djupaste hat - så säger bokens baksida. Och det stämmer bra.

Seth Grahame-Smith - Abraham Lincoln Vampire Hunter

OK, dags för ett lite lagom oseriöst boktips. Om det finns nån mer än jag som faktiskt tycker att det här med vampyrer/ zombies/ häxor/ what have you är tämligen underhållande, som läste ALLA Harry Potter-böckerna och faktiskt tyckte det var roligt, läste (men kanske lite rynkade på näsan över) Twilight-serien och som andäktigt både sett och läst Bram Stokers Dracula, DÅ! Då tror jag att det här är nåt för dig.

Boken är som en slipstream, alltså en sann berättelse över den faktiska personen Abraham Lincolns liv, men invävt i tanken att han på sin lediga tid var en vampyrjägare av rang. Inknutet i detta är hans senare presidentskap, vägen dit (såklart kantad av diverse vampyrer som behöver en påle i hjärtat), och hur allt det här Helt Logiskt hänger ihop med amerikanska inbördeskriget. Om jag låter dryg, så är det inte meningen - jag var uppriktigt underhållen av den här boken, och det är en snyggt ihopflätad story på alla sätt. Och ger mersmak att wikipedia skiten ur Lincoln, Inbördeskriget, Emancipationen och så vidare. Spännande läsning, minst sagt.

Nu är jag längtar jag mycket till filmen med samma namn som kommer på bio i augusti....!

efter semestern

Nu har mitt bibliotek sommarstängt. Återlämnade är alla lånade böcker, och under sommaren ska jag istället för bibblanböcker läsa nyinköpta samt kompislånade pocketböcker och fynd ur den egna bokhyllan. Efter semestern tar jag nya tag på biblioteket, och min lista över reserverade böcker känns onekligen väldigt trevlig... Och kan man tänka, en del av dessa böcker har jag nog till och med första tjing på när bibblan öppnar igen. Vilken lycka!

Victoria Bergmans svaghet

Jerker Eriksson och Håkan Axlander-Sundquist har skrivit tre otroligt bra böcker. Spännande och annorlunda, utmanande böcker. När jag nu precis har läst ut den tredje delen 'Pythians anvisningar' tänker jag att med facit i hand så vill jag läsa alla tre böckerna igen. Igen! Det var så mycket som fick sin förklaring och allt föll liksom på plats i den sista boken - sådant som man undrat och inte riktigt förstått innan. Men det är klart, om man vetat i början vad man vet nu... hade böckerna då varit lika bra och spännande? Antagligen inte. :)

Parallellt med psykologiska irrfärder och dubbla personligheter pågår flera mordutredningar. Finns det ett samband? Den som läser får veta...

Starka och samtidigt sårbara kvinnliga huvudpersoner; psykolog, polis och offer. Mystiken tätnar i den tredje boken och det visar sig att inget är vad det verkat. Jag älskar att bli underhållen och nästan lurad på det här sättet, berättelsen virvlar och svänger - grymt bra!

Del 1 heter 'Kråkflickan' och del 2 'Hungerelden'. Läs hela trilogin, snälla - gör det bara!

jag bara måste

Böcker är ett måste för mig, inget nytt under solen kanske... men det är inte bara läsningen som är grejen. Det är allt som rör böcker. När man får ett tips av någon, eller hör en författare intervjuas på radion. Eller ser ett läckert bokomslag i ett skyltfönster. För att inte tala om alla nyhetsbrev jag får från till exempel Bokus och Adlibris. Jag prenumererar såklart på allt som finns. Nyheter, särskilda genrer, utländskt, erbjudanden, barnböcker. You name it. Och självklart måste jag också läsa alla dessa mail. Men det är värre än så mina vänner. Jag måste läsa dem i detalj. Jag bara måste. Jag lusläser alla bokmail som kommer, granskar dem ingående och läser allt de skriver om böckerna i mailet. Sedan noterar jag, titel & författare, om det är något som är intressant. Det är alltid något som är intressant. Som ni förstår har jag en att-läsa-lista som är ganska spretig. Där finns allt möjligt. Och omöjligt. Så mycket böcker och så lite tid. :) När jag var liten och någon frågade vad jag skulle bli när jag blev stor så svarade jag läsare. Och tänk, det blev jag!

Minnet av en smutsig ängel - Henning Mankell

En fantastisk berättelse. Och ännu mer tycker jag om 'Minnet av en smutsig ängel' efter att ha läst Henning Mankells efterord där det visar sig att bakom denna fantastiska berättelse finns lite (eller mycket) sanning. Jag läser och njuter, Mankells språk är stillsamt och han målar upp en mycket tydlig bild av den unga Hanna och hennes tid i  Portugisiska Östafrika. En bild som gradvis förändras under berättelsens gång. Förändringen är en naturlig följd av de många händelser som inträffar under den relativt korta period som boken utspelar sig, ungefär två år. Mankell är proffs på Afrika, och den här berättlesen om svarta och vita i början av 1900-talet är oerhört stark. Jag blir berörd. Boken är fantastiskt bra, och slutet som först kändes lite plötsligt har efter en stund fått sjunka in och känns nu perfekt. Ibland är det bra att inte få allt förklarat för sig, den egna fantasin mår bra av att arbeta lite...

Helgonet - Carin Gerhardsen

Hon gör det igen. Och den här gången är det ännu bättre. Den fjärde boken om Hammarbypoliserna sträckläser jag, 'Helgonet' är omöjlig att lägga ifrån sig. Inget är vad det verkar och en sedan länge begravd hemlighet avslöjas till slut. Mer fasansfull än vad man kunnat föreställa sig. Ett par nya poliser dyker upp i gänget och kompletterar gruppen på ett bra sätt, dock inte helt utan komplikationer. Utsatta barn och invecklade familjeförhållanden. Parallellt med utredning och polisarbete pågår interna konflikter och återkopplingarna till tidigare böcker är många, jag är glad att jag läser dem i rätt ordning.

Sommarläsning

Jag skulle ju inte köpa några böcker på ett tag. Det var så jag hade tänkt. Istället skulle jag läsa det jag redan har, låna lite nytt, och gradvis avverka bokhyllan hemma. Men. På semestern passerade vi Hedengrens bokhandel, i Sturegallerian i Stockholm. Hedengrens är väldigt speciellt för mig, det är liksom en av de enstaka få överlevande bokhandlarna som inte tillhör nån av de stora kedjorna. Komplett med extremt beläst, rolig och intressant personal. De tar in allt, har koll på allt och vägrar att bara sälja kioskvältare. Det är således svårt att gå in där utan att komma ut med minst en ny vän, i alla fall för mig. Plus att jag intalar mig att jag sponsrar en god institution genom att handla.

Erin Morgenstern - The Night Circus
Stephen King - 11/22/63
Haruki Murakami - 1Q84
Glenn David Gold - Sunnyside
Hannu Rajaniemi - The Quantum Theif
A.S Byatt - Ragnarok
Julian Barnes - The Sense of and Ending
Seth Grahame-Smith - Abraham Lincoln Vampire Hunter

Terry Pratchett - Snuff

Ninni Schulman - Pojken som slutade gråta

En pyroman härjar i Hagfors. Vad är sambandet? Finns det några gemensamma nämnare? Småstadsrelationer och problem, alla vet allt om alla. Eller gör de verkligen det? En fristående uppföljare till 'Flickan med snö i håret', samma huvudpersoner. Det dröjer en liten bit in i boken innan jag minns, vem som är vem och vad de har för historier i bagaget. Ganska spännande, hyfsat välskriven. Men jag tyckte nog faktiskt bättre om hennes första bok... den här sticker inte ut, men visst är det bra tidsfördriv och bra underhållning.

Pojken som slutade gråta - Ninni Schulman

Någonstans inom oss - Kajsa Ingemarsson

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken. Historien börjar när huvudpersonen Rebecka väljer att ta sitt liv. Det är där det börjar - när Rebecka dör, men inte försvinner. En kärleksfull berättelse om att vilja kunna lita och ge sig hän, men att inte våga. Att istället förekomma och själv välja bort allt det man tycker sig ha till låns. Jag blir berörd när jag läser, vem har inte någon gång i livet spelat svårfångad eller ointresserad. Vid olika tillfällen och på olika nivåer såklart. Men ändå. Att inte våga blotta sig och visa sitt innersta. Att istället spela ett spel med känslor för att inte riskera en förlust.

Någonstans inom oss - Kajsa Ingemarsson

Hammarbyserien

Carin Gerhardsens böcker om Hammarypoliserna är riktigt bra. Verkligen riktigt bra. 'Pepparkakshuset'. 'Mamma, pappa, barn'. 'Vyssan lull'. Jag har läst de tre första böckerna i Hammarbyserien och jag är imponerad. När det gäller deckare med återkommande polisgäng blir det ju lätt så att de olika poliserna "typas", att det liksom finns en av varje sort på avdelningen. Någon som är lite yngre och grön, någon äldre och mer erfaren. Kanske en skämtare och en buttergubbe. Givetvis en kvinna. En förstående chef. Ja, ni vet. Och på sätt och vis är det samma sak här, men grejen är att det inte känns så. Det känns inte alls så där typigt och tillrättalagt. Gerhardsens poliser känns äkta. De begår misstag och är mänskliga, de råkar ut för saker i sina respektive privatliv som inte alls passar ihop med den bild av polisen man brukar träffa på i liknande deckare.

De fall som utreds i böckerna är otäcka och har ofta koppling till familj/barn. Men allt är också mycket välskrivet och genomtänkt, utgången på intet sätt förutsägbar. Emellanåt tror man såklart att man har genomskådat Gerhardsens plan, men då vrids det hela i en ny riktigt och man får tänka om. Att böckerna dessutom är spännande och omöjliga att lägga ifrån sig - det gör ju bara det hela ännu bättre. Snart dags att läsa Carin Gerhardsen nummer 4: 'Helgonet'. Det ser jag fram emot!

The imperfectionists - Tom Rachman

Har just börjat, verkar lovande! Många enskilda historier som hänger ihop på ett elegant vis - ska bli spännande att se vart det tar vägen.

http://instagr.am/p/LyPSwtwqsS/

I stället för dig - Sofie Sarenbrant

Först fick jag ett tips, läs den här: 'Vecka 36'. Och så lånade jag den på biblioteket. Sedan fick jag ett meddelande, den var inget vidare, har du inte börjat läsa så hoppa över. Men den låg redan hemma i min lånehög med böcker så jag läste den ändå. :) Och visst, jag måste erkänna, det är ju ingen tio-i-topp-bok, men den är helt klart spännande. Jag sträckläste. Enkel och lättsläst underhållning. Lite läskig. Särskilt om man är mamma...

Och jag gillar att läsa serier, böcker som följer upp, återkopplar och handlar om samma personer. Man vill ju lära känna dem ordentligt eller hur? Det finns en fortsättning på 'Vecka 36'. 'I stället för dig', och den har jag precis läst ut. Lika snabbt och lätt som den första.

Betyget för båda böckerna blir ändå godkänt, bra men inte fantastiskt. Såg på Bokus att Sofie Sarenbrant skrivit ytterligare en bok, 'Vila i frid'. Och ja, jag vill läsa den också! :)

Roslund & Hellström - Box 21

Det var dags för en deckare igen. Jag är en periodare när det kommer till deckare, ibland är jag bara less på hela who-dunnit-grejen och ibland kan jag inte få nog av det. Förr avverkade jag deckare på löpande band, men de senaste åren blir det kanske 5-6 stycken per år, max. Och nu var det dags igen, i hyllan stod Box 21 och tittade på mig.

Jag har läst en tidigare av R&H, och slås återigen av det ganska nakna språket, det karga och samtidigt (smått outhärdligt) tydligt beskrivna. Hur de kan få fram smuts, elände, utsatthet, smärta och ondska på ett så lågmält sätt. Det är en berättarstil som kryper under huden på en, vilket också gör att man rinner genom sidorna och nästan glömmer bort att andas emellanåt.

David Nicholls

För ungefär ett år sedan läste jag 'En dag' av David Nicholls - en härlig, rolig och fin bok. Jag älskade den! Och jag blev inte särskilt förvånad när jag hörde att det var Nicholls som hade skrivit manuset till 'Kalla fötter', ni vet den där brittiska serien som gick på tv för ett gäng år sedan. 'En dag' handlar om Emma och Dexter, deras liv och deras vänskap. Ett annorlunda berättargrepp är att man som läsare får titta till dem samma datum varje år, varannan gång via Emma och varannan via Dexter. 15 juli, deras "årsdag". De lever sina olika liv men finns på något sätt ändå alltid frånvarande närvarande i den andres tillvaro. En underbar bok.

Nu är jag mitt uppe i 'På vinst och förlust' av samma författare, den är skriven 2003 - jag tänker mig att det blir någon gång mitt emellan 'Kalla fötter' och 'En dag'. Och utan att känna efter alltför mycket så förstår jag att det var den senare boken som blev Nicholls genombrott och inte den här... Det handlar om en ung kille som börjar läsa vid universitetet, Brian 19 år. På väg att bli vuxen, och omgiven av alla de delikata problem och våndor som medföljer denna tid i livet.

Att läsa David Nicholls är lite grann som att ana både Helen Fielding och Nick Hornby bakom nästa sida. 'En dag' håller absolut samma klass, 'På vinst och förlust'... nja jag vet inte riktigt. Men jag vill absolut veta hur det går för Brian, får han sin Alice till slut tro...

Geraldine Brooks - People of the Book

En riktig liten fining, det här. Berättelsen om en bok och hur den på olika sätt överlevt i 500 år, trots sitt minst sagt kontroversiella innehåll. Själva boken som det handlar om finns på riktigt, och en del av anekdoterna är också sanna. Intressant, vackert, lärorikt och för det mesta helt vanligt deckarspännande (tänk DaVinci-koden, fast på det bra sättet). Jag hade den som sällskap på timvis med tågresa den här veckan, och tempot i den vara precis lagom för att få resorna att kännas korta.

Ann Rosmans Marstrand

Jag har precis läst ut Ann Rosmans tredje bok om Marstrand, 'Porto Francos väktare'. Den första 'Fyrmästarens dotter' läste jag för ett par år sedan, och då tänkte jag 'Läckberg-wanna-be'. Men för ett tag sedan ramlade jag på bok nummer två på biblioteket - 'Själakistan' - och när jag läste den blev jag glatt överraskad. Det var mycket bättre än Läckberg!

Nu skulle det ju egentligen inte handla om båda dessa författare, tanken var att jag skulle skriva om Ann Rosman - inte jämföra henne med Läckberg. Men det är väldigt svårt att låta bli. Likheterna är flera och det går inte att bortse från: 1) Västkusten Marstrand - Fjällbacka 2) kvinnliga huvudpersoner i det ena fallet polis - i det andra polishustru 3) deckardrottningar Rosman relativt ny och okänd - Läckberg etablerad 4) historiska inslag liknande varandra men med kvalitetsskillnad.

Rosman känns lite fräschare än Läckberg... kanske är det så att etablerad inte automatiskt betyder bättre. Mer pengar på banken, ja alldeles säkert. Min känsla är att Läckbergs tidiga böcker var bättre än de hon skrivit de senaste åren. Rosman däremot, hennes böcker har blivit bättre och bättre.

Historia vävs samman med nutid på ett sätt som tilltalar mig. Konflikter från förr liknar i mycket konflikter av idag - relationer och familjer i kris. 'Porto Francos väktare' är en välskriven och lättläst deckare med en intressant historisk touch. Parallella berättelser som strålar samman och till slut får en förklaring.

'Mercurium' heter nästa bok av Ann Rosman. Den ska komma ut nu i juni. Det är nog bäst att jag i god tid reserverar den på biblioteket. :)

Chris Cleave - Little Bee

Jag läste en recension på Good Reads om den här, och hittade den sedan på biblioteket. Jag har just börjat, är kanske 60-70 sidor in, men jag ramlar vidare längs sidorna - kan inte släppa den långa stunder. Den är vacker i sitt språk, en ganska tragisk berättelse som ändå lyckas lägga sig som en lättsam slöja över en avgrundsdjup katastrof som bara antyds. Gissar att det kommer att klarna framöver. Little Bee är flykting från krigets Nigeria, och anländer i England och försöker få rätsida på hur livet fungerar där. Inte helt lätt.

Jussi Adler-Olsen - Kvinnan i rummet

Dansk krim. Avdelning Q, första delen. Carl Mørck, en ganska hårdkokt polis som hamnat lite utanför gänget på jobbet. Inte särskilt omtyckt, och något egensinnig. En snubbe som på flera sätt liknar Nebøs Harry Hole. Om det är lika lätt att tycka om Mørck som Hole får framtiden utvisa... Jag gillar berättandet i den här boken, man får följa polis och utredning samtidigt som man som läsare får ytterligare information från annat håll. Utan att alltför mycket avslöjas.

Det finns ytterligare två eller tre Avdelning Q-böcker översatta till svenska - och jag ser fram emot att få lära känna herr Mørck ytterligare!

Audrey Niffenegger - Själens osaliga längtan

När en bok är så bra att man aldrig vill läsa ut den. När man läser med andan i halsen och gråten stickande i näsan. När man blir vän (eller ovän) med personerna i boken... Då vet man att det är en bra bok - på riktigt. Och 'Själens osaliga längtan' är precis det. I mitt tycke. En bra bok på riktigt. Jag grät när den tog slut - både på grund av själva slutet där Audrey Niffenegger knyter ihop en smått galen och samtidigt fantastisk berättelse, men också av saknad. Den var ju slut! Jag önskar att jag inte hade läst den. För då hade jag haft den kvar... Vacker i sitt språk, varm och kall på samma gång. Spännande, känslosam och lite läskig. Kärlek och längtan, vänskap. Livet och döden, vad vet vi egentligen? På samma sätt som när jag läste Niffeneggers första bok 'Tidsresenärens hustru' så frågar jag mig - kan det vara sant? Kan det verkligen vara så? Och ja, jag känner mig lite lätt övertygad faktiskt. Varför inte?

Jag älskar den här boken - en härlig läsupplevelse. Måtte Audrey Niffenegger skriva fler böcker. Många fler. Men jag höjer ett varningens finger och ger följande råd: läs i köket och se till att ni har plats i frysen! (Följ länken så förstår ni...)

När fantasin tryter

Ibland tar det bara tvärstopp när jag ska välja en ny bok. Gudarna ska veta att jag har EN DEL att välja mellan hemma i bokhyllorna, men ibland finns det liksom inget som pratar med mig. Har hört att andra kvinnor har samma problem i sina garderober. Tack och lov finns det en easy fix för bokhyllan - GoodReads. Där kan man registrera sig, kryssa i böcker man har läst och såna man vill läsa (förvisso bara engelska titlar, men ändå), och då genereras förslag på vad man kan tänkas gilla! Riktigt bra förslag, till och med. Just nu håller jag på att övertyga mitt bibliotek här i stan att ta in den här boken, så jag kan få låna och läsa.

4 x Kristina Ohlsson

För ett tag sedan fick jag en pocketbok av en vän, den hade 'skickats med' i en veckotidning. Jag köper/läser inte veckotidningar, och jag tror att jag fick boken därför att min vän inte läser så mycket böcker... Ja ni fattar ekvationen. Och helt ärligt ska jag erkänna att jag inte hade särskilt höga förväntningar när jag väl satte ögonen i denna bok. En deckare, skriven av en svensk kvinnlig författare. Ny bekantskap för mig. Skeptisk pga fördomar, jag menar - boken följde med en veckotidning! Hallå?! Men den var bra! Till och med jättebra. Det var Kristina Ohlssons debutroman 'Askungar'. Ännu en deckardrottning tänker ni - men så upplever jag henne inte alls, inte sådär klyschig som t ex Läckberg eller Marklund kan vara. Nu har jag läst hennes tre första böcker, och jag vill ha mer - den fjärde boken 'Paradisoffer' har precis kommit ut och jag ser mycket fram emot att få läsa den. Det känns spännande att få träffa hennes poliser igen och jag vill veta vad som hänt dem sedan sist... både på jobbet och privat. Kristina Ohlssons personer är vanliga människor som inte alltid gör det så lätt för sig, ibland strular de faktiskt till det ordentligt - och jag måste säga att det är ganska skönt när allt inte bara faller på plats och ordnar upp sig simsalabim! (Bok nummer två och tre heter 'Tusenskönor' och 'Änglavakter'.)

Kerstin Ekman - Guds Barmhärtighet

Är just nu halvvägs igenom första delen av Vargskinnet-trilogin, och jag gillar't! Det är nåt visst med Ekmans tidsenliga språk, hennes vemodigt vackra beskrivningar av ett Jämtland i tidigt 1900-tal, hennes abrupta skildringar av både vackra och fasansfulla händelser. Kärvt kärleksfulla, på nåt vis. Jag är extra glad att ha hunnit bo några år i Jämtland innan jag gav mig på den, det ger lite extra njutning i de dialektala passagerna - den sjungande jamskan som lever än idag i byarna.

EN ALLDELES EGEN BOKBLOGG!

Käraste min Malin, GRATTIS!
Här är en del av min present till dig, bokbloggen som vi har pratat om så länge. Jag har bara skapat ett skelett och ett namn, nu bygger vi tillsammans innehållet, vilka sidor och listor och bilder vi ska ha, och delar våra kärlekar och upplevelser genom sidorna. Egentligen är det nog lika mycket en present till mig, när jag tänker efter ;-), det ska bli så kul att skriva här tillsammans med dig!

Största myskramarna och ALL KÄRLEK på din dag - HURRAAAA!!