Roslund & Hellström - Box 21

Det var dags för en deckare igen. Jag är en periodare när det kommer till deckare, ibland är jag bara less på hela who-dunnit-grejen och ibland kan jag inte få nog av det. Förr avverkade jag deckare på löpande band, men de senaste åren blir det kanske 5-6 stycken per år, max. Och nu var det dags igen, i hyllan stod Box 21 och tittade på mig.

Jag har läst en tidigare av R&H, och slås återigen av det ganska nakna språket, det karga och samtidigt (smått outhärdligt) tydligt beskrivna. Hur de kan få fram smuts, elände, utsatthet, smärta och ondska på ett så lågmält sätt. Det är en berättarstil som kryper under huden på en, vilket också gör att man rinner genom sidorna och nästan glömmer bort att andas emellanåt.

David Nicholls

För ungefär ett år sedan läste jag 'En dag' av David Nicholls - en härlig, rolig och fin bok. Jag älskade den! Och jag blev inte särskilt förvånad när jag hörde att det var Nicholls som hade skrivit manuset till 'Kalla fötter', ni vet den där brittiska serien som gick på tv för ett gäng år sedan. 'En dag' handlar om Emma och Dexter, deras liv och deras vänskap. Ett annorlunda berättargrepp är att man som läsare får titta till dem samma datum varje år, varannan gång via Emma och varannan via Dexter. 15 juli, deras "årsdag". De lever sina olika liv men finns på något sätt ändå alltid frånvarande närvarande i den andres tillvaro. En underbar bok.

Nu är jag mitt uppe i 'På vinst och förlust' av samma författare, den är skriven 2003 - jag tänker mig att det blir någon gång mitt emellan 'Kalla fötter' och 'En dag'. Och utan att känna efter alltför mycket så förstår jag att det var den senare boken som blev Nicholls genombrott och inte den här... Det handlar om en ung kille som börjar läsa vid universitetet, Brian 19 år. På väg att bli vuxen, och omgiven av alla de delikata problem och våndor som medföljer denna tid i livet.

Att läsa David Nicholls är lite grann som att ana både Helen Fielding och Nick Hornby bakom nästa sida. 'En dag' håller absolut samma klass, 'På vinst och förlust'... nja jag vet inte riktigt. Men jag vill absolut veta hur det går för Brian, får han sin Alice till slut tro...

Geraldine Brooks - People of the Book

En riktig liten fining, det här. Berättelsen om en bok och hur den på olika sätt överlevt i 500 år, trots sitt minst sagt kontroversiella innehåll. Själva boken som det handlar om finns på riktigt, och en del av anekdoterna är också sanna. Intressant, vackert, lärorikt och för det mesta helt vanligt deckarspännande (tänk DaVinci-koden, fast på det bra sättet). Jag hade den som sällskap på timvis med tågresa den här veckan, och tempot i den vara precis lagom för att få resorna att kännas korta.

Ann Rosmans Marstrand

Jag har precis läst ut Ann Rosmans tredje bok om Marstrand, 'Porto Francos väktare'. Den första 'Fyrmästarens dotter' läste jag för ett par år sedan, och då tänkte jag 'Läckberg-wanna-be'. Men för ett tag sedan ramlade jag på bok nummer två på biblioteket - 'Själakistan' - och när jag läste den blev jag glatt överraskad. Det var mycket bättre än Läckberg!

Nu skulle det ju egentligen inte handla om båda dessa författare, tanken var att jag skulle skriva om Ann Rosman - inte jämföra henne med Läckberg. Men det är väldigt svårt att låta bli. Likheterna är flera och det går inte att bortse från: 1) Västkusten Marstrand - Fjällbacka 2) kvinnliga huvudpersoner i det ena fallet polis - i det andra polishustru 3) deckardrottningar Rosman relativt ny och okänd - Läckberg etablerad 4) historiska inslag liknande varandra men med kvalitetsskillnad.

Rosman känns lite fräschare än Läckberg... kanske är det så att etablerad inte automatiskt betyder bättre. Mer pengar på banken, ja alldeles säkert. Min känsla är att Läckbergs tidiga böcker var bättre än de hon skrivit de senaste åren. Rosman däremot, hennes böcker har blivit bättre och bättre.

Historia vävs samman med nutid på ett sätt som tilltalar mig. Konflikter från förr liknar i mycket konflikter av idag - relationer och familjer i kris. 'Porto Francos väktare' är en välskriven och lättläst deckare med en intressant historisk touch. Parallella berättelser som strålar samman och till slut får en förklaring.

'Mercurium' heter nästa bok av Ann Rosman. Den ska komma ut nu i juni. Det är nog bäst att jag i god tid reserverar den på biblioteket. :)

Chris Cleave - Little Bee

Jag läste en recension på Good Reads om den här, och hittade den sedan på biblioteket. Jag har just börjat, är kanske 60-70 sidor in, men jag ramlar vidare längs sidorna - kan inte släppa den långa stunder. Den är vacker i sitt språk, en ganska tragisk berättelse som ändå lyckas lägga sig som en lättsam slöja över en avgrundsdjup katastrof som bara antyds. Gissar att det kommer att klarna framöver. Little Bee är flykting från krigets Nigeria, och anländer i England och försöker få rätsida på hur livet fungerar där. Inte helt lätt.

Jussi Adler-Olsen - Kvinnan i rummet

Dansk krim. Avdelning Q, första delen. Carl Mørck, en ganska hårdkokt polis som hamnat lite utanför gänget på jobbet. Inte särskilt omtyckt, och något egensinnig. En snubbe som på flera sätt liknar Nebøs Harry Hole. Om det är lika lätt att tycka om Mørck som Hole får framtiden utvisa... Jag gillar berättandet i den här boken, man får följa polis och utredning samtidigt som man som läsare får ytterligare information från annat håll. Utan att alltför mycket avslöjas.

Det finns ytterligare två eller tre Avdelning Q-böcker översatta till svenska - och jag ser fram emot att få lära känna herr Mørck ytterligare!

Audrey Niffenegger - Själens osaliga längtan

När en bok är så bra att man aldrig vill läsa ut den. När man läser med andan i halsen och gråten stickande i näsan. När man blir vän (eller ovän) med personerna i boken... Då vet man att det är en bra bok - på riktigt. Och 'Själens osaliga längtan' är precis det. I mitt tycke. En bra bok på riktigt. Jag grät när den tog slut - både på grund av själva slutet där Audrey Niffenegger knyter ihop en smått galen och samtidigt fantastisk berättelse, men också av saknad. Den var ju slut! Jag önskar att jag inte hade läst den. För då hade jag haft den kvar... Vacker i sitt språk, varm och kall på samma gång. Spännande, känslosam och lite läskig. Kärlek och längtan, vänskap. Livet och döden, vad vet vi egentligen? På samma sätt som när jag läste Niffeneggers första bok 'Tidsresenärens hustru' så frågar jag mig - kan det vara sant? Kan det verkligen vara så? Och ja, jag känner mig lite lätt övertygad faktiskt. Varför inte?

Jag älskar den här boken - en härlig läsupplevelse. Måtte Audrey Niffenegger skriva fler böcker. Många fler. Men jag höjer ett varningens finger och ger följande råd: läs i köket och se till att ni har plats i frysen! (Följ länken så förstår ni...)

När fantasin tryter

Ibland tar det bara tvärstopp när jag ska välja en ny bok. Gudarna ska veta att jag har EN DEL att välja mellan hemma i bokhyllorna, men ibland finns det liksom inget som pratar med mig. Har hört att andra kvinnor har samma problem i sina garderober. Tack och lov finns det en easy fix för bokhyllan - GoodReads. Där kan man registrera sig, kryssa i böcker man har läst och såna man vill läsa (förvisso bara engelska titlar, men ändå), och då genereras förslag på vad man kan tänkas gilla! Riktigt bra förslag, till och med. Just nu håller jag på att övertyga mitt bibliotek här i stan att ta in den här boken, så jag kan få låna och läsa.

4 x Kristina Ohlsson

För ett tag sedan fick jag en pocketbok av en vän, den hade 'skickats med' i en veckotidning. Jag köper/läser inte veckotidningar, och jag tror att jag fick boken därför att min vän inte läser så mycket böcker... Ja ni fattar ekvationen. Och helt ärligt ska jag erkänna att jag inte hade särskilt höga förväntningar när jag väl satte ögonen i denna bok. En deckare, skriven av en svensk kvinnlig författare. Ny bekantskap för mig. Skeptisk pga fördomar, jag menar - boken följde med en veckotidning! Hallå?! Men den var bra! Till och med jättebra. Det var Kristina Ohlssons debutroman 'Askungar'. Ännu en deckardrottning tänker ni - men så upplever jag henne inte alls, inte sådär klyschig som t ex Läckberg eller Marklund kan vara. Nu har jag läst hennes tre första böcker, och jag vill ha mer - den fjärde boken 'Paradisoffer' har precis kommit ut och jag ser mycket fram emot att få läsa den. Det känns spännande att få träffa hennes poliser igen och jag vill veta vad som hänt dem sedan sist... både på jobbet och privat. Kristina Ohlssons personer är vanliga människor som inte alltid gör det så lätt för sig, ibland strular de faktiskt till det ordentligt - och jag måste säga att det är ganska skönt när allt inte bara faller på plats och ordnar upp sig simsalabim! (Bok nummer två och tre heter 'Tusenskönor' och 'Änglavakter'.)

Kerstin Ekman - Guds Barmhärtighet

Är just nu halvvägs igenom första delen av Vargskinnet-trilogin, och jag gillar't! Det är nåt visst med Ekmans tidsenliga språk, hennes vemodigt vackra beskrivningar av ett Jämtland i tidigt 1900-tal, hennes abrupta skildringar av både vackra och fasansfulla händelser. Kärvt kärleksfulla, på nåt vis. Jag är extra glad att ha hunnit bo några år i Jämtland innan jag gav mig på den, det ger lite extra njutning i de dialektala passagerna - den sjungande jamskan som lever än idag i byarna.