Ni känner mig, jag är en deckar-tjej. Det är inte ofta jag fängslas av romaner, inbillar jag mig i alla fall. (Kanske ändå, oftare än vad jag tror... eller?) Men med jämna mellanrum händer det, och då brukar jag ramla dit ordentligt. Som den här gången. Douglas Kennedy är en favorit sedan tidigare, 'Den andra kvinnan', 'Förändringens vindar', 'Den gåtfulle fotografen' och 'Ett alldeles särskilt förhållande' är några av hans böcker jag läst och tyckt väldigt mycket om. (Såg faktiskt att det fanns en som jag inte har läst: 'Lämna världen' så... hej bibblan here I come!)
Just den här boken - 'Ögonblicket' - hörde jag om på radion för ett tag sedan. Och ni vet, det gäller att suga i sig alla boktips, stora som små. Av det jag hörde på radion förstod jag att det var en kärlekssaga man inte kunde lägga ifrån sig. Så lite tur i oturen var det kanske att jag blev sjuk precis när jag hade satte tänderna i den här boken... för jag kunde inte sluta läsa. Berättelsen om Thomas Nesbitt och Petra Dussmans möte i Berlin 1984 är passionerad och spännande. Vi vet alla att kärlek inte alltid är enkelt, men om man också ska blanda in politik - ja då kan det bli riktigt svårt. Kalla krigets Berlin, en delad stad. Öst och Väst. Stasi. CIA. Och så en hejdundrande förälskelse mitt i allt detta. Tummen upp om ni frågar mig. Jag älskade den här boken. Själva kärlekshistorien, som ju egentligen är hela boken, är en tillbakablick. I början av boken möter vi Thomas Nesbitt många år senare, när han levt ännu ett liv. Kärlek. Glädje och sorg. Våga tro och våga lita, men våga också vara ärlig. Våga ställa frågan och lyssna på det svar du får. Allt är inte vad det verkar. Man brukar säga att kärleken övervinner allt. Det gör den nästan... Men den kan göra det om man tillåter den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar