För ett tag sedan fick jag en pocketbok av en vän, den hade 'skickats med' i en veckotidning. Jag köper/läser inte veckotidningar, och jag tror att jag fick boken därför att min vän inte läser så mycket böcker... Ja ni fattar ekvationen. Och helt ärligt ska jag erkänna att jag inte hade särskilt höga förväntningar när jag väl satte ögonen i denna bok. En deckare, skriven av en svensk kvinnlig författare. Ny bekantskap för mig. Skeptisk pga fördomar, jag menar - boken följde med en veckotidning! Hallå?! Men den var bra! Till och med jättebra. Det var Kristina Ohlssons debutroman 'Askungar'. Ännu en deckardrottning tänker ni - men så upplever jag henne inte alls, inte sådär klyschig som t ex Läckberg eller Marklund kan vara. Nu har jag läst hennes tre första böcker, och jag vill ha mer - den fjärde boken 'Paradisoffer' har precis kommit ut och jag ser mycket fram emot att få läsa den. Det känns spännande att få träffa hennes poliser igen och jag vill veta vad som hänt dem sedan sist... både på jobbet och privat. Kristina Ohlssons personer är vanliga människor som inte alltid gör det så lätt för sig, ibland strular de faktiskt till det ordentligt - och jag måste säga att det är ganska skönt när allt inte bara faller på plats och ordnar upp sig simsalabim! (Bok nummer två och tre heter 'Tusenskönor' och 'Änglavakter'.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar