Det var dags för en deckare igen. Jag är en periodare när det kommer till deckare, ibland är jag bara less på hela who-dunnit-grejen och ibland kan jag inte få nog av det. Förr avverkade jag deckare på löpande band, men de senaste åren blir det kanske 5-6 stycken per år, max. Och nu var det dags igen, i hyllan stod Box 21 och tittade på mig.
Jag har läst en tidigare av R&H, och slås återigen av det ganska nakna språket, det karga och samtidigt (smått outhärdligt) tydligt beskrivna. Hur de kan få fram smuts, elände, utsatthet, smärta och ondska på ett så lågmält sätt. Det är en berättarstil som kryper under huden på en, vilket också gör att man rinner genom sidorna och nästan glömmer bort att andas emellanåt.
Jag kan bara hålla med, de är klara favoriter för mig. Läste deras "Två soldater" som kom den 9 maj, den var precis så bra som jag önskade och trodde att den skulle vara.
SvaraRadera