En fantastisk berättelse. Och ännu mer tycker jag om 'Minnet av en smutsig ängel' efter att ha läst Henning Mankells efterord där det visar sig att bakom denna fantastiska berättelse finns lite (eller mycket) sanning. Jag läser och njuter, Mankells språk är stillsamt och han målar upp en mycket tydlig bild av den unga Hanna och hennes tid i Portugisiska Östafrika. En bild som gradvis förändras under berättelsens gång. Förändringen är en naturlig följd av de många händelser som inträffar under den relativt korta period som boken utspelar sig, ungefär två år. Mankell är proffs på Afrika, och den här berättlesen om svarta och vita i början av 1900-talet är oerhört stark. Jag blir berörd. Boken är fantastiskt bra, och slutet som först kändes lite plötsligt har efter en stund fått sjunka in och känns nu perfekt. Ibland är det bra att inte få allt förklarat för sig, den egna fantasin mår bra av att arbeta lite...
Ja vad bra den här var. Hade på något sätt förväntat mig en typiskt Mankell bok á la Wallander men det var ju något helt annat!! Tyvärr blev mitt ex kvar borta i USA, pga plats och viktbrist i väskan. Hade velat ha boken kvar i min bokhylla ;)
SvaraRadera