sista Sarenbrant

Nej hörrni, det här var inget vidare. Jag läste ut Sofie Sarenbrants 'Vila i frid' för ett tag sedan, och har nu funderat lite på om det verkligen inte finns något gott att säga om den men - nej, helt ärligt, det här var inget vidare. Detta var den sista Sarenbrant jag läser. Konstigt, jag tyckte ju ändå ganska bra om hennes två tidigare böcker... Men nu blir det inga fler för mig. Så mycket böcker - så lite tid. Kvalitet är att föredra! Så det så.

Tålamodet

Just nu är det lite upp och ner med läsandet. Jag är jättesugen på att läsa, men när jag väl sätter mig med en bok blir jag otålig och vill bli klar så att jag kan börja på nästa. Friskt? Nja, sådär. Jag har i alla fall just läst ut The Astonishing Life of Octavian Nothing av M. T. Anderson. Det är en intressant liten sak som berättar en historia genom en samling gamla manuskript, brev och vetenskapliga iakttagelser. Det hela utspelar sig i Boston, Massachusetts i slutet av 1700-talet. Mitt i naturfilosofernas guldålder, när man ständigt strävade efter att genom experiment försöka fastställa hur världen fungerade. Så även på The College of Lucidity, där Octavian bor tillsammans med sin mamma. Genom Octavians till en början ganska naiva berättelse ser man ganska snabbt den egentliga berättelsen, varför och hur mor och barn har hamnat i Boston, och varför de är kvar där.

En sugande, bitvis mycket obehaglig berättelse som jag inte riktigt vet om jag tyckte om egentligen. Den här boken är tänkt som första delen av en trilogi, vilket förklarar varför jag tyckte att boken tappade styrfart i sista halvan - den är ju tänkt att fortsätta.

vid Ajvides köksbord

Jag skulle vilja vara en liten fluga på väggen hemma hos herr och fru Ajvide Lindqvist - tänk att få lyssna till deras samtal vid köksbordet. Mia och John. När jag funderar och försöker föreställa mig hur det kan låta så blir jag nästan lite rädd, tänker mig att de sitter där på varsin sida av bordet och gör sitt allra yttersta för att skrämma upp varandra.

De böcker av John Ajvide Lindqvist som jag läst har alla krupit under huden på ett eller annat sätt, 'Låt den rätte komma in', 'Människohamn' och 'Lilla stjärna'. Läskiga, overkliga och mycket välskrivna handlar de ofta om sådant jag egentligen inte tror på - men han lurar mig och jag kommer gång på gång på mig själv med att svälja historierna hela. Med hull och hår. Vansinnigt bra böcker!

Mia Ajvides bok 'Mannen som föll i glömska' är också fantastisk - jag älskar den! Lugn och stillsamt berättad framkallar den likväl rysningar. Något så hemskt som att bli bortglömd av alla beskrivs och förklaras enkelt utan vare sig höjd röst eller hysteri. 'Mannen som föll i glömska' är en väl berättad historia, lite underlig men jag sväljer även detta. Och vem kan motstå en författare som citerar Beatles och 'The long and winding road'...? Inte jag!