The Fault in Our Stars - John Green

I den mån en bok om en cancersjuk sextonåring kan vara fantastisk, så är denna det. Jag fullkomligt förlorade mig i karaktärerna, berättelsen, och hela stämningen. Samt blev lite tonårsförälskad i den manliga huvudpersonen, Augustus Waters. Tänk om alla sextonåriga flickor kunde få ha en Augustus i sitt liv, då vore världen lite finare tror jag. Jag gillade också att en bok som är starkt genomsyrad av Cancer, ändå handlar väldigt lite om just Cancer. Trovärdigt, starkt och bitterljuvt på sina ställen, krasst, naket och vardagsverkligt grå på andra. Om det här är vad tonåringar och andra kids läser idag så finns det sannerligen hopp för mänskligheten. Låna den, köp den, för guds skull: Läs den.

snabbläst

Efter att ha läst ut 'Fifty shades of Grey' behövde jag stabilisera med en svensk deckare. Och det passade alldeles utmärkt med Mari Jungstedts 'Den sista akten' - precis hemlånad från bibblan. Knutas & Gotland. En rak, välberättad deckargåta. Utläst på en lördag. Jag gillar det enkla och snabblästa. Ibland är det exakt vad man behöver.

Fifty shades of Grey - EL James

Ja vad ska man säga. Pang på. Inga omskrivningar. 'Fifty shades of Grey'. Ung oskuld möter stora stygga vargen. Min fundering om att det måste vara något mer än erotik som gör att detta blir en sådan storsäljare håller inte så länge. Det är sex, lite romantik - och så några missförstånd kvinna vs man. Pirrigt men inte så särskilt mycket mer än snusk. Liksom. Ändå måste jag erkänna, jag vill veta hur det ska gå. Hon är ju inte dum den där James, en trilogi - och slutet av den första boken är lite av en cliffhanger... Men helt klart, efter att ha läst denna bästsäljare kan jag konstatera att erotik och sex säljer. För det är inte något litterärt mästerverk jag nu lägger åt sidan...

Jo Nesbø - Gengångare

Får en författare göra vad som helst mot eller med sina litterära figurer? Finns det inte några oskrivna regler eller ramar som bestämmer över sånt som absolut inte får hända? Alltså, jag bara undrar. Jag bara undrar.

Jag har nyligen läst 'Gengångare' av Jo Nesbø - vilken bra bok. Nesbø är verkligen grym! Och Harry Hole... en underbar, tvivelaktig hjälte. Harry är tillbaka i Oslo efter att ha tillbringat flera år utomlands, tillbaka för att ta reda på om Oleg verkligen kan vara skyldig till det mord han sitter anhållen för. Personligt engagerad ramlar han allt djupare in i droghandel och korruption. Nesbø berättar med ett driv som gör att jag omöjligt kunde lägga boken åt sidan.

 

 

På tal om Nesbø, igår morse när jag var ute och promenerade så lyssnade jag på hans P1-sommarprat från juni i år. Inte nog med att han skriver bra - han pratar bra också, mycket behaglig och rolig att lyssna på. Och så skriver han musik, nästa grej blir att lyssna lite på Diderre.

 

Men jag undrar igen, borde det inte finnas regler? Jag menar - vad som helst kan ju hända. Och gör det också...

omtalad erotik

Just nu syns och hörs EL James bok 'Fifty shades of Grey' överallt. Jag läste om den i en engelsk bokblogg för ett tag sedan, la den inte särskilt på minnet. Men när det började surras om boken i all tänkbar media så måste jag erkänna att jag blev lite nyfiken. Boken beskrivs som en erotisk bästsäljare. Men något mer än bara erotik måste det väl ändå vara? Den typen av böcker (inga fördomar här inte) brukar ju inte direkt hamna i strålkastarljuset och sälja miljonupplagor. Eller?

 

 

Ok, jag har köpt den och jag ska läsa den. Lite snusk har väl ingen dött av. Tvärtom kanske? Well, vi får se. Vad säger ni om det här?! Sidan 13: "It's the first time he's said my name. My heartbeat has accelerated, and my cheeks are heating up again. Nervously, I tuck my loosened hair behind my ear."

Måste bara, alltså, tänk att till och med Dagens Industri skriver om en erotisk bok... i och för sig med fokus på vilken schysst business det ska bli för Norstedts nu när de släpper boken på svenska - men ändå liksom...

 

 

svensk spänning

De senaste åren har jag läst en hel del svenska författare, och då främst de som skriver deckare och spänningsromaner... Visst har det väl ramlat igenom en och annan "vanlig" roman också, men man skulle nog kunna säga att jag har snöat in på svensk spänning. En bred genre som såklart innehåller varierande kvalitet. Jag är dock ganska lättflörtad och gillar det mesta jag läser. Och när det gäller just spänning så vill jag ha underhållning för stunden, tillfällig flykt till en värld så långt från min egen vardag som möjligt. Då är den litterära nivån är inte lika viktig. Men självklart, det kan ju inte vara hur tunt som helst - då tröttnar även jag. (I mitt tycke finns det nog en och annan "deckardrottning" som gjort sitt inom genren och borde gå vidare, jobba mot nya mål liksom. Men så kan jag ju också välja att inte läsa just dessa böcker. Inga namn...)

Senast läst är 'Paradisoffer' av Kristina Ohlsson, bok nummer fyra om Fredrika Bergman. Ett svenskt flygkapningsdrama med touch av terrorism. Polis, regering och Säpo - alla höjdare är med och rör runt i soppan. Men det är bra, jag gillar Ohlsson och hennes särskilda känsla för udda situationer. Men kanske att jag var mer imponerad av hennes fantasifulla och komplicerade intriger i de tre första böckerna...

Annars, om jag kollar in högen av läst svensk spänning så hittar jag såklart favoriterna Mons Kallentoft, Eriksson & Axlander-Sundquist och Carin Gerhardsen. Men också Lars Kepler och Arne Dahl. Buthler/Öhrlund och Grebe/Träff. Elias Palm. Johan Theorin. Listan är hur lång som helst och ni kan ju bara tänka er höjden på högen... Underbara härlig författare - och såå mycket skön verklighetsflykt. :) I like svensk spänning!

Sankta Psyko - Johan Theorin

Malin:
Johan Theorin levererar. Boken är inte alls lik han tidigare böcker som utspelat sig på Öland. 'Sankta Psyko' är obehaglig på ett helt annat sätt, det kryper i kroppen när man läser. Och när det är barn inblandade blir det alltid extra otäckt. Kombinationen ung ambitiös förskollärare och sluten anstalt för psykiskt sjuka våldsbrottslingar är en skrämmande början på boken. Och än värre blir det. När man börjar förstå. Och ändå, på något sätt så känner jag för Jan och hans Rami...

Anna:
Ja, minst sagt obehagligt. Jag vet inte om det beror på att det är ett dagis involverat (och jag just håller på att skola in barn på dagis), eller om det är den ständigt närvarande galenskapen som gör det. Jag gillade den här bättre än Ölands-böckerna (även om jag sträckläste Nattfåk med andan i halsen, den var väldigt bra), men Sankta Psyko är liksom som en blandning av Theorin när han är som bäst mixat med lite John Ajvide-Lindqvist, minus övernaturlighen. Gastkramande, är ett klart lämpligt ord. 

Aidan Chambers - This is All

Nu läser jag en sån där konstig igen. Konstig och omtumlande och alldeles fantastisk. Jag råkade gå förbi den här på biblioteket på Young Adult-hyllan, och föll för titeln. Och inte heller blev jag besviken när jag började läsa. Den snart 20-åriga och höggravida Cordelia skriver om sitt sextonåriga jag i en samling ögonblick, berättelser och tankar i vad hon tänker ska bli en present till dottern hon snart kommer att föda. Jag har bara läst ca 60 sidor än, men hon har redan hunnit recitera (och parafrasera) Shakespeare fyra gånger, varit underbart oresonlig, velig, tvärarg, osäker, och modig - sådär som bara en sextonårig tjej kan vara. Det bådar gott. Det ska bli spännande att se om Chambers kan hålla igång tempot i alla 800 sidorna, men än så länge är det riktigt, riktigt bra.