Ögonblicket - Douglas Kennedy

Ni känner mig, jag är en deckar-tjej. Det är inte ofta jag fängslas av romaner, inbillar jag mig i alla fall. (Kanske ändå, oftare än vad jag tror... eller?) Men med jämna mellanrum händer det, och då brukar jag ramla dit ordentligt. Som den här gången. Douglas Kennedy är en favorit sedan tidigare, 'Den andra kvinnan', 'Förändringens vindar', 'Den gåtfulle fotografen' och 'Ett alldeles särskilt förhållande' är några av hans böcker jag läst och tyckt väldigt mycket om. (Såg faktiskt att det fanns en som jag inte har läst: 'Lämna världen' så... hej bibblan here I come!)  

 

Just den här boken - 'Ögonblicket' - hörde jag om på radion för ett tag sedan. Och ni vet, det gäller att suga i sig alla boktips, stora som små. Av det jag hörde på radion förstod jag att det var en kärlekssaga man inte kunde lägga ifrån sig. Så lite tur i oturen var det kanske att jag blev sjuk precis när jag hade satte tänderna i den här boken... för jag kunde inte sluta läsa. Berättelsen om Thomas Nesbitt och Petra Dussmans möte i Berlin 1984 är passionerad och spännande. Vi vet alla att kärlek inte alltid är enkelt, men om man också ska blanda in politik - ja då kan det bli riktigt svårt. Kalla krigets Berlin, en delad stad. Öst och Väst. Stasi. CIA. Och så en hejdundrande förälskelse mitt i allt detta. Tummen upp om ni frågar mig. Jag älskade den här boken. Själva kärlekshistorien, som ju egentligen är hela boken, är en tillbakablick. I början av boken möter vi Thomas Nesbitt många år senare, när han levt ännu ett liv. Kärlek. Glädje och sorg. Våga tro och våga lita, men våga också vara ärlig. Våga ställa frågan och lyssna på det svar du får. Allt är inte vad det verkar. Man brukar säga att kärleken övervinner allt. Det gör den nästan... Men den kan göra det om man tillåter den.

 

De sista tanterna

Jag har en särskild plats i hjärtat för tanter. Du vet, tanter av den där riktiga sorten, med beige kappa, ordentlig handväska och plisserad kjol som slutar mitt på vaden. Som har en glimt i ögonen och världens varmaste famn. Såna tanter. Igår plockar jag upp Fatima Bremmers "De sista tanterna" på biblioteket och sträckläste den från pärm till pärm under eftermiddagen och kvällen. Det är en riktigt fin liten bok, ett reportage om tanten och hur hon är formad av sin samtid och varför hon inte finns i senare generationer. Jag skulle säga att den här boken är ett intressant tidsdokument över en grupp starka och kloka kvinnor, en speciell sort rejäla och ordentliga damer som var och är fantastiskt trygga i sig själva på ett sätt som (i mitt tycke) är sällsynt idag. Det är inspirerande och eftertänksam läsning, och mer än en gång går tankarna till min egen mormor. Hon var född 1910 och skulle nog ha en del gemensamt med damerna i boken - en samling finurliga, varma, kloka och glada kvinnor.

Tålamodet

Just nu är det lite upp och ner med läsandet. Jag är jättesugen på att läsa, men när jag väl sätter mig med en bok blir jag otålig och vill bli klar så att jag kan börja på nästa. Friskt? Nja, sådär. Jag har i alla fall just läst ut The Astonishing Life of Octavian Nothing av M. T. Anderson. Det är en intressant liten sak som berättar en historia genom en samling gamla manuskript, brev och vetenskapliga iakttagelser. Det hela utspelar sig i Boston, Massachusetts i slutet av 1700-talet. Mitt i naturfilosofernas guldålder, när man ständigt strävade efter att genom experiment försöka fastställa hur världen fungerade. Så även på The College of Lucidity, där Octavian bor tillsammans med sin mamma. Genom Octavians till en början ganska naiva berättelse ser man ganska snabbt den egentliga berättelsen, varför och hur mor och barn har hamnat i Boston, och varför de är kvar där.

En sugande, bitvis mycket obehaglig berättelse som jag inte riktigt vet om jag tyckte om egentligen. Den här boken är tänkt som första delen av en trilogi, vilket förklarar varför jag tyckte att boken tappade styrfart i sista halvan - den är ju tänkt att fortsätta.

Mudbound - Hillary Jordan

Wow - vilken bok! Den, som på svenska heter Mississippi, utspelar sig just där - i djupaste Södern strax efter andra världskrigets slut. Man får följa flera olika karaktärers resa genom bomullsplantagernas själadödande arbete, den öppna fientligheten mellan vita och svarta, hur tradition och vardag skapar och formar människor  - och vad som händer när sådana ramar ifrågasätts. Jag läste den på engelska, så jag vet inte hur översättningen är (säkert bra). Jag gillar speciellt att de olika karaktärernas "röster" ges egna kapitel, vilket ger läsaren möjlighet att läsa en händelse från flera håll.

Jordan berättar på ett lågmält, suggestivt sugande sätt som gör det näst intill omöjligt att lägga ifrån sig boken. Välskrivet och väl berättat. Eftersom jag nyligen läste Niceville , som till viss del behandlar samma ämne, är det svårt att inte jämföra de båda böckerna. Den största skillnaden i mitt tycke, är berättarstilen. I Niceville skrattade jag och grät jag och levde mig in i karaktärerna på ett sätt som jag inte gör i Mudbound. Jordans berättarstil är ren, osentimental och inte desto mindre kraftfull. Hon får det att hisna i magen av fasa och oro på sina ställen, men därvid stannar det. Väl avvägt av henne, tycker jag.

Kathryn Stockett - Niceville/The Help

Malin: Skeeter, Aibileen och Minny. Tre kvinnor, två världar - en helt fantastisk historia. Jag älskade den här boken. Jag skrattade och jag grät. Jag häpnade och förfasades. En berättelse om svarta och vita i den amerikanska södern på sextiotalet. Förtryck och orättvisor, men också så mycket stolthet, kärlek och humor. En underbar bok om vänskap och mod, om att våga berätta.

Anna: Ja, jag kan inte annat än instämma. Jag gick igenom hela känsloregistret med den här, skrattade, grät och blev förbannad om vartannat. Det är omsorgsfullt berättad historia om djupaste Mississippi och just hur hårt gamla föreställningar och idéer kan sitta. För mig kom den lägligt efter att ha läst om emancipationen och amerikanska inbördeskriget (1860-1865), och det var en väldigt stark upplevelse att tänka sig att slaveriet avskaffades HUNDRA år tidigare än Niceville utspelar sig - och vi/dom-tänket är så starkt, föreställningar om hur man beter sig eller inte, vad "coloreds" får göra och inte finns kvar i lagstiftningen... det är hårresande, minst sagt. Men den här berättelsens styrka är hur den jobbar innanför de här givna ramarna, hur tokiga och inskränkta de än ter sig i modern tid.

Niceville/The Help - Kathryn Stockett

Seth Grahame-Smith - Abraham Lincoln Vampire Hunter

OK, dags för ett lite lagom oseriöst boktips. Om det finns nån mer än jag som faktiskt tycker att det här med vampyrer/ zombies/ häxor/ what have you är tämligen underhållande, som läste ALLA Harry Potter-böckerna och faktiskt tyckte det var roligt, läste (men kanske lite rynkade på näsan över) Twilight-serien och som andäktigt både sett och läst Bram Stokers Dracula, DÅ! Då tror jag att det här är nåt för dig.

Boken är som en slipstream, alltså en sann berättelse över den faktiska personen Abraham Lincolns liv, men invävt i tanken att han på sin lediga tid var en vampyrjägare av rang. Inknutet i detta är hans senare presidentskap, vägen dit (såklart kantad av diverse vampyrer som behöver en påle i hjärtat), och hur allt det här Helt Logiskt hänger ihop med amerikanska inbördeskriget. Om jag låter dryg, så är det inte meningen - jag var uppriktigt underhållen av den här boken, och det är en snyggt ihopflätad story på alla sätt. Och ger mersmak att wikipedia skiten ur Lincoln, Inbördeskriget, Emancipationen och så vidare. Spännande läsning, minst sagt.

Nu är jag längtar jag mycket till filmen med samma namn som kommer på bio i augusti....!

Minnet av en smutsig ängel - Henning Mankell

En fantastisk berättelse. Och ännu mer tycker jag om 'Minnet av en smutsig ängel' efter att ha läst Henning Mankells efterord där det visar sig att bakom denna fantastiska berättelse finns lite (eller mycket) sanning. Jag läser och njuter, Mankells språk är stillsamt och han målar upp en mycket tydlig bild av den unga Hanna och hennes tid i  Portugisiska Östafrika. En bild som gradvis förändras under berättelsens gång. Förändringen är en naturlig följd av de många händelser som inträffar under den relativt korta period som boken utspelar sig, ungefär två år. Mankell är proffs på Afrika, och den här berättlesen om svarta och vita i början av 1900-talet är oerhört stark. Jag blir berörd. Boken är fantastiskt bra, och slutet som först kändes lite plötsligt har efter en stund fått sjunka in och känns nu perfekt. Ibland är det bra att inte få allt förklarat för sig, den egna fantasin mår bra av att arbeta lite...

Geraldine Brooks - People of the Book

En riktig liten fining, det här. Berättelsen om en bok och hur den på olika sätt överlevt i 500 år, trots sitt minst sagt kontroversiella innehåll. Själva boken som det handlar om finns på riktigt, och en del av anekdoterna är också sanna. Intressant, vackert, lärorikt och för det mesta helt vanligt deckarspännande (tänk DaVinci-koden, fast på det bra sättet). Jag hade den som sällskap på timvis med tågresa den här veckan, och tempot i den vara precis lagom för att få resorna att kännas korta.