De sista tanterna

Jag har en särskild plats i hjärtat för tanter. Du vet, tanter av den där riktiga sorten, med beige kappa, ordentlig handväska och plisserad kjol som slutar mitt på vaden. Som har en glimt i ögonen och världens varmaste famn. Såna tanter. Igår plockar jag upp Fatima Bremmers "De sista tanterna" på biblioteket och sträckläste den från pärm till pärm under eftermiddagen och kvällen. Det är en riktigt fin liten bok, ett reportage om tanten och hur hon är formad av sin samtid och varför hon inte finns i senare generationer. Jag skulle säga att den här boken är ett intressant tidsdokument över en grupp starka och kloka kvinnor, en speciell sort rejäla och ordentliga damer som var och är fantastiskt trygga i sig själva på ett sätt som (i mitt tycke) är sällsynt idag. Det är inspirerande och eftertänksam läsning, och mer än en gång går tankarna till min egen mormor. Hon var född 1910 och skulle nog ha en del gemensamt med damerna i boken - en samling finurliga, varma, kloka och glada kvinnor.

Sommaren utan män - Siri Hustvedt

En poetisk pärla. En feministisk fackla. 200 sidor läsglädje. Helt annorlunda mot alla de deckare jag vanligtvis läser. En berättelse om kvinnlig vänskap, en berättelse om att bli lämnad och om att finna ny mening och ett värdigt liv. Om att som kvinna söka tröst hos sin mor och hos sin dotter. Huvudpersonen har ordet och hon talar emellanåt direkt till läsaren, en berättarform som jag inte alltid är så förtjust i... men här funkar det alldeles utmärkt fint. Jag känner mig på något sätt delaktig och viktig som läsare. Fånigt kanske, men ok då. Den bjuder jag på. Snälla, läs Siri Hustvedts 'Sommaren utan män'!

 

Sharp objects - Gillian Flynn

Gillian Flynns 'Sharp objects' är en annorlunda spänningsroman, en berättelse som kryper under huden på mig. Och lite mot min vilja blir jag märkligt berörd av huvudpersonen Camille, en ung reporter som för jobbets skull återvänder till sin hemstad. Där väntar ett mord, ett försvinnande och Camilles två småsystrar - den ena död, den andra oerhört provocerande. I hemstaden tvingas hon också möta sin familj och sina spöken. Camille snurrar runt sin egen axel i ett självdestruktivt beteende, och man kan tycka att hon har nog med problem med sig själv. Men som hungrig reporter jagar hon sitt scoop och hon dras allt djupare in småstadens intriger. Jag gillar den här boken väldigt mycket. Det är annorlunda och det är spännande - men det är också lite crazy och oväntat. Helt klart en ny favoritförfattare, på min bibliotekslista finns nu också Gillian Flynns böcker 'Dark places' och 'Gone girl'.

 

 

The Age of Miracles - Karen Thompson Walker

Igår läste jag ut den första av julklappsböckerna. En fin liten historia (Thompson Walkers debut) som handlar om elvaåriga Julia som precis börjar nosa på det här med vuxenvärlden i en tid då världen förändras radikalt. För plötsligt börjar jordens rotation stanna av. Dygnen förlängs stadigt, minuterna rinner in och blir till timmar - plötsligt är de naturliga dagarna 26 timmar, 28 timmar,  och så vidare. Så vad händer då när dagarna och nätterna blir längre? Vad händer med människorna som lever i den tiden? Hur reagerar djur och växtlighet? Och hur ska man som elvaåring våga prata med pojkar?

Thompson Walker blandar de stora frågorna (kommer mänskligheten att överleva) med de lite mindre (kommer kompisen bjuda mig på sitt kalas) på ett oerhört skickligt sätt, och berättarperspektivet är upplagt på ett intressant sätt - författaren låter en förstå att det finns en tid efter det att jorden börjar sakta ner, men inte hur lång tid. Jag sträckläste den, med sitt vackra språk och lätt skräckinjagande tema var den svår att lägga ifrån sig. Det ska bli kul att följa Thompson Walker, ty skriva, det kan hon.