Spännande, hårda julklappar under granen - bästa sorten! Barnen hade köpt "Bländverk" av Thomas Erikson till mig, en bok som finns med på en av mina boklistor, jag läste nog om den i ett Bokus-nyhetsmail och tänkte att den måste jag läsa. (Marcus fick "Det som ska sonas" Olle Lönnaeus av barnen, också den med på en mina boklistor. Våra barn är bäst!) Av Anna fick jag en helt fantastisk bok. "My ideal bookshelf", en bok att bläddra i, läsa och njuta av: "The books that we choose to keep--let alone read--can say a lot about who we are and how we see ourselves." Och om jag hade hittat den först, ja då hade Anna fått den av mig. Såklart. Vi är ju "bokmamas" liksom. :) Så nu ska jag fundera på det här med vilka böcker som ska frontas i våra hyllor... Bilder kommer. Och sedan fick jag faktiskt ett paket av den riktiga tomten. Jo det är sant. Marcus svär på heder och samvete att det hängde en påse på dörren: 'till Malin från tomten, vänligen slå in som julklapp och sätt etikett på'. Och på julafton låg där ett stort och tungt paket till mig. Från tomten. Roslund & Hellströms "Två soldater" och Buthler & Öhrlunds "Återvändaren". Tänk att tomten känner mig så väl. De här två böckerna finns på min måste-läsa-lista, men jag hade tänkt vänta på pocketutgåvorna. Nu behöver jag inte göra det. Och eftersom jag och Marcus hade bestämt att vi inte skulle köpa julklappar till varandra så tror jag på honom när han säger att böckerna är från tomten, på riktigt. Jag älskar tomten! ❤ Och jag älskar Marcus.
söndag 30 december 2012
onsdag 26 december 2012
Sista jouren - Karin Wahlberg
En för mig ny svensk deckar-bekanting, Karin Wahlberg. 'Sista jouren' den första boken i en låååång serie av böcker om samma polis, och troligtvis också om samma läkare - med tanke på att det liksom "klickade" mellan just dessa två personer i slutet av boken... En ganska bra bok måste jag säga, med betoning på ganska. Svensk småstad, brott i sjukhusmiljö, ett brokigt gäng poliser. Men själva deckarnöten, njaa jag vet inte. Den känns alltför enkel. Och vägen till upplösningen, genom långa kapitel utan andningshål, är lite rörig. När det helt plötsligt tar slut vet jag inte riktigt hur vi kom dit. Ja till upplösningen alltså. Men ändå. Minst en till i serien måste jag läsa, jag vill gärna veta hur det ska gå för herr Polis och fröken Läkare.
måndag 17 december 2012
Nattens cirkus - Erin Morgenstern
En fantastisk bok. En pärla till overklig saga att bara älska. Jag sveps med, luras och bländas. Och det är en härlig upplevelse. "Nattens cirkus" är magisk och välskriven. Helt underbar!
tisdag 27 november 2012
sista Sarenbrant
Nej hörrni, det här var inget vidare. Jag läste ut Sofie Sarenbrants 'Vila i frid' för ett tag sedan, och har nu funderat lite på om det verkligen inte finns något gott att säga om den men - nej, helt ärligt, det här var inget vidare. Detta var den sista Sarenbrant jag läser. Konstigt, jag tyckte ju ändå ganska bra om hennes två tidigare böcker... Men nu blir det inga fler för mig. Så mycket böcker - så lite tid. Kvalitet är att föredra! Så det så.
fredag 16 november 2012
Tålamodet
Just nu är det lite upp och ner med läsandet. Jag är jättesugen på att läsa, men när jag väl sätter mig med en bok blir jag otålig och vill bli klar så att jag kan börja på nästa. Friskt? Nja, sådär. Jag har i alla fall just läst ut The Astonishing Life of Octavian Nothing av M. T. Anderson. Det är en intressant liten sak som berättar en historia genom en samling gamla manuskript, brev och vetenskapliga iakttagelser. Det hela utspelar sig i Boston, Massachusetts i slutet av 1700-talet. Mitt i naturfilosofernas guldålder, när man ständigt strävade efter att genom experiment försöka fastställa hur världen fungerade. Så även på The College of Lucidity, där Octavian bor tillsammans med sin mamma. Genom Octavians till en början ganska naiva berättelse ser man ganska snabbt den egentliga berättelsen, varför och hur mor och barn har hamnat i Boston, och varför de är kvar där.
En sugande, bitvis mycket obehaglig berättelse som jag inte riktigt vet om jag tyckte om egentligen. Den här boken är tänkt som första delen av en trilogi, vilket förklarar varför jag tyckte att boken tappade styrfart i sista halvan - den är ju tänkt att fortsätta.
En sugande, bitvis mycket obehaglig berättelse som jag inte riktigt vet om jag tyckte om egentligen. Den här boken är tänkt som första delen av en trilogi, vilket förklarar varför jag tyckte att boken tappade styrfart i sista halvan - den är ju tänkt att fortsätta.
onsdag 7 november 2012
vid Ajvides köksbord
Jag skulle vilja vara en liten fluga på väggen hemma hos herr och fru Ajvide Lindqvist - tänk att få lyssna till deras samtal vid köksbordet. Mia och John. När jag funderar och försöker föreställa mig hur det kan låta så blir jag nästan lite rädd, tänker mig att de sitter där på varsin sida av bordet och gör sitt allra yttersta för att skrämma upp varandra.
De böcker av John Ajvide Lindqvist som jag läst har alla krupit under huden på ett eller annat sätt, 'Låt den rätte komma in', 'Människohamn' och 'Lilla stjärna'. Läskiga, overkliga och mycket välskrivna handlar de ofta om sådant jag egentligen inte tror på - men han lurar mig och jag kommer gång på gång på mig själv med att svälja historierna hela. Med hull och hår. Vansinnigt bra böcker!
Mia Ajvides bok 'Mannen som föll i glömska' är också fantastisk - jag älskar den! Lugn och stillsamt berättad framkallar den likväl rysningar. Något så hemskt som att bli bortglömd av alla beskrivs och förklaras enkelt utan vare sig höjd röst eller hysteri. 'Mannen som föll i glömska' är en väl berättad historia, lite underlig men jag sväljer även detta. Och vem kan motstå en författare som citerar Beatles och 'The long and winding road'...? Inte jag!
söndag 28 oktober 2012
Rov + Vilseledd
Håll i er, jag har läst lite icke-svensk spänning! Två böcker som jag absolut kan rekommendera. 'Rov' av Sharon J Bolton och 'Vilseledd' av Linwood Barclay. Och om man jämför dessa båda böcker så är de faktiskt lite lika - men på samma gång helt olika. Gemensamt är att inget är vad det verkar, man får hela tiden ny information som gör att man kastas hit och dit i handlingen. Men den ena är lite mjukare i sin berättarstil, och den andra lite kallare. Kvinnlig vs manlig författare kanske? Båda är välskrivna, vi snackar bra och spännande underhållning. Vilken tyckte jag bäst om? 'Rov' helt klart: Shetlandsöarna, en väv av myter och mörka hemligheter. Berättad med inlevelse och känsla. 'Vilseledd' är spännande på ett kyligare och mer sakligt vis. Men läs båda!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


