onsdag 13 juni 2012

Hammarbyserien

Carin Gerhardsens böcker om Hammarypoliserna är riktigt bra. Verkligen riktigt bra. 'Pepparkakshuset'. 'Mamma, pappa, barn'. 'Vyssan lull'. Jag har läst de tre första böckerna i Hammarbyserien och jag är imponerad. När det gäller deckare med återkommande polisgäng blir det ju lätt så att de olika poliserna "typas", att det liksom finns en av varje sort på avdelningen. Någon som är lite yngre och grön, någon äldre och mer erfaren. Kanske en skämtare och en buttergubbe. Givetvis en kvinna. En förstående chef. Ja, ni vet. Och på sätt och vis är det samma sak här, men grejen är att det inte känns så. Det känns inte alls så där typigt och tillrättalagt. Gerhardsens poliser känns äkta. De begår misstag och är mänskliga, de råkar ut för saker i sina respektive privatliv som inte alls passar ihop med den bild av polisen man brukar träffa på i liknande deckare.

De fall som utreds i böckerna är otäcka och har ofta koppling till familj/barn. Men allt är också mycket välskrivet och genomtänkt, utgången på intet sätt förutsägbar. Emellanåt tror man såklart att man har genomskådat Gerhardsens plan, men då vrids det hela i en ny riktigt och man får tänka om. Att böckerna dessutom är spännande och omöjliga att lägga ifrån sig - det gör ju bara det hela ännu bättre. Snart dags att läsa Carin Gerhardsen nummer 4: 'Helgonet'. Det ser jag fram emot!

1 kommentar:

  1. Visst är de bra!!
    Började på nr 5 "fGideons ring" igår!
    Gillar dem massor :) kram Maria k

    SvaraRadera