Visar inlägg med etikett Läst samtidigt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Läst samtidigt. Visa alla inlägg

söndag 2 september 2012

Sankta Psyko - Johan Theorin

Malin:
Johan Theorin levererar. Boken är inte alls lik han tidigare böcker som utspelat sig på Öland. 'Sankta Psyko' är obehaglig på ett helt annat sätt, det kryper i kroppen när man läser. Och när det är barn inblandade blir det alltid extra otäckt. Kombinationen ung ambitiös förskollärare och sluten anstalt för psykiskt sjuka våldsbrottslingar är en skrämmande början på boken. Och än värre blir det. När man börjar förstå. Och ändå, på något sätt så känner jag för Jan och hans Rami...

Anna:
Ja, minst sagt obehagligt. Jag vet inte om det beror på att det är ett dagis involverat (och jag just håller på att skola in barn på dagis), eller om det är den ständigt närvarande galenskapen som gör det. Jag gillade den här bättre än Ölands-böckerna (även om jag sträckläste Nattfåk med andan i halsen, den var väldigt bra), men Sankta Psyko är liksom som en blandning av Theorin när han är som bäst mixat med lite John Ajvide-Lindqvist, minus övernaturlighen. Gastkramande, är ett klart lämpligt ord. 

söndag 5 augusti 2012

Kathryn Stockett - Niceville/The Help

Malin: Skeeter, Aibileen och Minny. Tre kvinnor, två världar - en helt fantastisk historia. Jag älskade den här boken. Jag skrattade och jag grät. Jag häpnade och förfasades. En berättelse om svarta och vita i den amerikanska södern på sextiotalet. Förtryck och orättvisor, men också så mycket stolthet, kärlek och humor. En underbar bok om vänskap och mod, om att våga berätta.

Anna: Ja, jag kan inte annat än instämma. Jag gick igenom hela känsloregistret med den här, skrattade, grät och blev förbannad om vartannat. Det är omsorgsfullt berättad historia om djupaste Mississippi och just hur hårt gamla föreställningar och idéer kan sitta. För mig kom den lägligt efter att ha läst om emancipationen och amerikanska inbördeskriget (1860-1865), och det var en väldigt stark upplevelse att tänka sig att slaveriet avskaffades HUNDRA år tidigare än Niceville utspelar sig - och vi/dom-tänket är så starkt, föreställningar om hur man beter sig eller inte, vad "coloreds" får göra och inte finns kvar i lagstiftningen... det är hårresande, minst sagt. Men den här berättelsens styrka är hur den jobbar innanför de här givna ramarna, hur tokiga och inskränkta de än ter sig i modern tid.