Malin:
Johan Theorin levererar. Boken är inte alls lik han tidigare böcker som utspelat sig på Öland. 'Sankta Psyko' är obehaglig på ett helt annat sätt, det kryper i kroppen när man läser. Och när det är barn inblandade blir det alltid extra otäckt. Kombinationen ung ambitiös förskollärare och sluten anstalt för psykiskt sjuka våldsbrottslingar är en skrämmande början på boken. Och än värre blir det. När man börjar förstå. Och ändå, på något sätt så känner jag för Jan och hans Rami...
Anna:
Ja, minst sagt obehagligt. Jag vet inte om det beror på att det är ett dagis involverat (och jag just håller på att skola in barn på dagis), eller om det är den ständigt närvarande galenskapen som gör det. Jag gillade den här bättre än Ölands-böckerna (även om jag sträckläste Nattfåk med andan i halsen, den var väldigt bra), men Sankta Psyko är liksom som en blandning av Theorin när han är som bäst mixat med lite John Ajvide-Lindqvist, minus övernaturlighen. Gastkramande, är ett klart lämpligt ord.
Johan Theorin levererar. Boken är inte alls lik han tidigare böcker som utspelat sig på Öland. 'Sankta Psyko' är obehaglig på ett helt annat sätt, det kryper i kroppen när man läser. Och när det är barn inblandade blir det alltid extra otäckt. Kombinationen ung ambitiös förskollärare och sluten anstalt för psykiskt sjuka våldsbrottslingar är en skrämmande början på boken. Och än värre blir det. När man börjar förstå. Och ändå, på något sätt så känner jag för Jan och hans Rami...
Anna:
Ja, minst sagt obehagligt. Jag vet inte om det beror på att det är ett dagis involverat (och jag just håller på att skola in barn på dagis), eller om det är den ständigt närvarande galenskapen som gör det. Jag gillade den här bättre än Ölands-böckerna (även om jag sträckläste Nattfåk med andan i halsen, den var väldigt bra), men Sankta Psyko är liksom som en blandning av Theorin när han är som bäst mixat med lite John Ajvide-Lindqvist, minus övernaturlighen. Gastkramande, är ett klart lämpligt ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar